HCG-provet visade bara 81... det är "lite lågt" för att citera BM som jag pratade med, men vad jag har förstått är det faktiskt ordentlig lågt! Vid det här laget borde det ligga på minst 1000. Så det är nog dags att börja inse att allt inte står rätt till. Det blir nog ingen julibebis för oss nästa år. Det blir nog ett 2009 som börjar med vår tredje IVF istället.
Jag ska tillbaka till SU på måndag och ta nytt prov att jämföra dagens med, men jag vet redan att det inte kommer ha stigit som det borde. Jag känner att detta inte kommer att gå vägen.
Hur ska jag kunna ta farväl av Lillgrodan? Mitt livs första graviditet och jag hann knappt börja glädjas innan paniken tog över.
Idag tycker jag synd om mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Åh käraste! Missfall är vidriga! Allt som har med misslyckande vid graviditet är vidrigt. Jag önskar att det gått annorlunda. Kram
Det du går igenom är ren tortyr, ovissheten är alltid värst.
Tänker på dig och önskar att jag kunde göra något för dig.
Många kramar
Maria
Jag tycker också synd om dig/er. Det är så orättvist och ledsamt. Tänker på er! Kramar Z
Oh nej!!! Jag hatar att skriva trista saker här... Jag har också haft ett missfall, och jag kan bara beklaga.
MEN du pratar om en julbebis till nästa år. Min älskade lilla systerdotter Edit kom som en julklapp till vår familj för snart ett år sedan och hon är gjord i FEB!!!! *håller tummarna*
Stora kramar
Tack snälla ni för er omtanke! Just nu behövs den verkligen. Min sambo har inte givit upp en och säger bara att jag inte ska ta ut sorgen i förskott, men jag känner mig nästan 100% säker på att det är kört så behöver få vara ledsen just nu.
Jenny - Inte jul, juli... Lillgrodans beräknade ankomst skulle ha varit i början av juli.
(Givit upp än skulle det förstås stå.)
Åh nej vad jobbigt :( Skickar en stor kram till dig!
Jag har inte ord. Det är så orättvist.
*kramar*
Åh, Lilla J, jag är så ledsen för din/er skull! Jag har precis läst i kapp och har kastats mellan hopp och förtvivlan med minuters mellanrum. Du känner din kropp och vet säkert bäst men jag hoppas verkligen att du har fel! En stor kram till dig! Önskar man kunde göra mer...
Dumma dumma HCG!
Finaste Lilla J och sambo och liten groda. Fan vad världen är orättvis. På något sätt vill jag ändå inte kasta allt hopp överbord. Jag lider med er och följer med de olidliga kommande dagarna. Många, många kramar!
Det är synd om dig nu.
Kram.
Skicka en kommentar