Berg-och-dal-bana (ET+13)

Och som i en berg-och-dal-bana vänder det upp igen. Strax efter att jag skrivit mitt förra inlägg så lade sig värken igen och resten av kvällen höll den sig borta så när som på en liten lätt värk då och då. Puh!

När vi gick och lade oss så var förstås svettningarna tillbaka och jag fick för mig att kolla min temp. Döm om min förvåning då den visar 37,4! Kvällstempen är visserligen alltid högre än morgontempen, men min brukar alltid ligga under 37. Och genast steg hoppet igen! Nu imorse tog jag om den och mkt riktigt: 37,0. Min normala morgontemp ligger snarare kring 36,5, så nog har jag förhöjd temp allt. Men jag känner mig inte det minsta sjuk eller febrig. Hoppas hoppas hoppas att det är min nya graviditetstemp! =)

Nu ligger jag i sängen och låter vaggisen smälta ett tag innan jag ska äta en sen frukost. Mår lite småilla och är påtagligt darrig i händerna och känner mig tung och svag i armarna. De knepiga symptomen blir alltså fler och fler, härligt!

Drömde en mardröm inatt igen. Denna gång blev jag knivstucken av en kollega från Åhléns. Ha ha, vilka grejer man drömmer!

Idag ska jag traska till Apoteket och inhandla CB-test inför mitt ev. tjuvtestande imorn. Jag har redan en hög gravstickor från sjukvården, liggandes i badrumsskåpet men det känns mer på riktigt med CB på ngt sätt och lite lyxigare. Älsklingen tycker absolut inte att jag ska testa före testdag, dvs på måndag, men sorry dude... never gonna happen ;) Jag är stolt över mig själv att jag hållit mig så här länge och inte svikit min egen deal med mig själv om att första tjuvtest är tillåtet först imorn. Nu får vi se om jag t o m lyckas hålla mig ett par dagar till, ett plus på Alla hjärtans dag hade ju varit kanon!

Nåja, nu ska jag kolla mina favorittrådar på FL och sedan försöka få i mig lite frukostgröt.

Jag lär väl återkomma ikväll med uppdatering...

Tillägg 11.30: Jaha, då smög sig huvudvärken på igen då. Första gången någonsin som jag faktiskt blivit lite glad av huvudvärk!

Ett litet hopp börjar tändas (ET+12)

Analys, analys, analys...

Jag tog mig igenom dag 11 utan katastrofer! Blev ju lite trött på mig själv efter att ha kollat trosorna var 5-30 minut hela dagen, men det var det värt. Inte ett spår av mens än så länge och fast jag vet att det inte betyder någonting - den kan ju t o m komma idag - så börjar jag våga hoppas nu. Jag känner mig ju faktiskt lite annorlunda, ngt annat vore lögn.

Symptomen jag har påminner ju mer om förra gången - då jag blev gravid men fick missfall - än om den första. Molvärken är nog ngt mildare än vad jag kommer ihåg den och det försöker jag se som ett gott tecken. Jag vet ju faktiskt inte hur tidigt missfallet satte igång, jag hade ju ljusrosa flytningar redan dagen då jag testade positivt men då såg jag det inte som ngt konstigt. Nu är det fortfarande oftast en mildare molvärk av mer stickande karaktär än mesvärk. Enda undantaget är när jag sträcker på mig, som igår när jag skulle ta en tallrik från översta hyllan i skåpet, då började det mola utav bara helvete så att jag var tvungen att vika mig dubbel. Livrädd kollade jag trosorna 100 ggr den närmaste timmen, men inte ett spår tack och lov.

Inatt drömde jag världens mardröm. Det var fruktansvärt obehagligt och som alltid när jag drömmer mardrömmar drömde jag att jag skrek och skrek men det kom bara ett klent hest litet ljud. Förmodligen det ljud som jag också gjorde, som brukar väcka mig ur mardrömmarna, men som denna gång var så lågt att varken jag själv eller Älsklingen vaknade av det. Jag hatar mardrömmar, jag blir så oerhört skräckslagen i drömmarna och känslorna kan sitta i länge efter att jag har vaknat. Även denna gång får jag obehagskänslor nu efteråt då jag tänker på det. Men så kom jag på det: mardrömmar är ju vanliga när man är gravid! Det kan ju precis lika gärna vara en slump, men nu är jag iaf inte arg på mardrömmen längre. =)

Och svettningarna! Gud, dessa svettningar! De känns verkligen precis som nedregleringsvallningarna. Det riktigt hettar under huden, i ansiktet, på låren, på bröstet. Sitter i ngn minut och sedan är det borta igen. Hade riktigt svårt att somna igår kväll pga detta. Det var täcke av, täcke på, täcke av, täcke på, svett, svett, svett...

I övrigt kände jag imorse en liten gnutta illamående och det sitter fortfarande i. Jag försöker hålla mig på jorden och påminna mig själv om att det ju faktiskt kan vara nervositet lika gärna som gravidillamående. Men även detta bidrar till det där lilla hoppet som börjat spira.

Låt det nu inte grusas igen, snälla fertilitetsgudar!

Dröm

Minnet av nattens dröm kom just till mig: jag drömde att jag ammade mitt barn. Jag minns inte om det var en pojke eller en flicka, bara känslan av att det var mitt barn, mitt vackra barn. Jag drömde att det var lite krångel i början - som det ju ofta är vad jag förstått - och att jag fick hjälpa den lill* att få i sig mjölken genom att själv mjölka ur bröstet. Det fullkomligt sprutade i stora strålar rätt in i mitt barns mun (bisarrt, men i drömmen kändes det fullt normalt förstås) och jag minns känslan av glädje över att mjölken iaf räckte och blev över. Efter lite hjälp på traven funkade amningen perfekt, förutom att den lill* bet mig så hårt i bröstvårtan att jag skrek.

Drömmen var så verklig. Jag kunde känna lyckan i drömmen. Lyckan över mitt barn! Jag undrar om den drömmen någonsin blir sann?