David Batra

Det var ett tag sedan nu som jag klickade mig in på IVF-prinsessans (tack för tipset!) länk till David Batras sommarprogram. Men det var så bra så jag kan inte låta bli att länka så här i efterhand jag också, så att ingen av er missar det!

David pratar öppet och ärligt om barnlöshet och IVF:ande, så modigt! Förhoppningsvis har han bidragit till att få slut på tabun kring infertilitet och barnlöshet.

Tummen upp, David!

Vädjan från en barnlös

Vänner! Ni frågar mig och karl'n:
"När ska ni skaffa barn?"
Som att det bara är att skaffa?
Ni vet inte hur mycket som måste klaffa!

Råden som haglar är många:
"Din mans kalsonger är nog för trånga!"
"Kanske han duschar för varmt eller kallt?"
Detta har vi fått höra tusenfalt

"Drick inte kaffe, drick inte sprit!"
(Vi har det redan slopat, men det hör inte hit!)
"Ät vitaminer, mineraler och folsyra!"
Vet ni att piller är jävligt dyra?

"Åk på semester, skaffa en hund!"
"Tänk inte på det, koppla bort det en stund!"
Ni vet inget om vår trånad!
Ni som blev gravida efter er första månad!

Det vi går igenom är en stor prövning, ett test.
Förstå om vi inte känner för att gå på er fest.
Det är inte för att vara oartig eller asocial,
men för att orka så måste vi göra våra val.

Nära och kära, vänta ut oss, bry er om.
Om vi så ringer mitt i natten, så kom, bara kom!
Vi kan inte vänta oss att ni ska förstå,
men stötta oss i kampen för att bli fler än två!

(Annimoure Nilsson)

Tänka positivt

Vårt första IVF-försök är till ända och det är dags att se framåt.

Nästa försök kommer att bli av först till hösten. Det känns väldigt avlägset.

Avlägset innebär också en hel sommar som jag kan fylla med alla de saker jag inte hade kunnat eller velat göra med en bebis i magen. Dags att tänka positivt!

I sommar ska jag njuta av att kunna göra följande:

• Gå på Liseberg med Älsklingen och åka ALLT: upp-och-ner, runt-runt, fort-fort och hela långa dagen!
• Äta mjukglass (och 7-11 fantastiskt goda yoghurtglass)
• Sola, sola, sola utan att behöva oroa mig för fula pigmentfläckar
• Åka vattenskidor och wakeboard
• Dricka vin (inte för att jag vanligtvis dricker, men ngt glas kanske jag blir sugen på i sommar)
• Äta gravad, kallrökt och varmrökt lax på midsommar
• Börja löpträna ordentligt igen
• Vara snygg i bikini utan hemlig småfet bebismage
• Träna tung styrketräning

Mindre roliga, men ändå viktiga saker som jag också får tid till:

• Få ordning på ämnesomsättningen och Levaxindosen. Äntligen!
• Gå ner de där eländiga envisa kilona som hänger sig kvar! (Detta är iof under förutsättning att jag får ordning på ämnesomsättningen, men det SKA gå)

Det är inte alltid helt lätt att njuta av livet och det enkla i vardagen, speciellt inte när man ständigt går och väntar på ngt som aldrig kommer, men jag ska bli bättre!

"Man kan inte alltid välja hur man har det, men man kan alltid välja hur man tar det"

Ge inte upp!

Älskling, min älskling! Detta skriver jag direkt till dig, direkt ur mitt hjärta.

Ge inte upp oss! Släng inte bort allt det vi har tillsammans bara för att allt inte går som på räls. Ge mig en chans, ge oss en chans!

Jag önskar så att jag kunde nå fram till dig. Att du kunde släppa taget om din stolthet och rädsla och släppa in mig i ditt innersta. Att du kunde våga fullt ut, ta mig i handen och hoppa och låta det som händer hända, "bara vi är tillsammans"! Jag vet inte varför du är som du är, - precis som du omöjligen fullt ut kan förstå varför jag är som jag är och reagerar som jag gör i vissa situationer - jag vet inte vad som hänt dig i ditt förflutna som har gjort dig till den slutna mussla du blivit och väljer att fortsätta vara. Jag önskar att jag visste det, att jag fick ta del av det som sker inom dig, det du måste brottas med. Jag önskar att du kunde lita på mig, låta mig hjälpa dig, låta mig dela din börda. Jag finns här för dig!

Du betyder allt för mig, jag hoppas att du vet det, att du verkligen vet det! Att du inser vad det innebär.

Jag kan inte låta bli att låna Pipperonis ord i hennes inlägg "Jag ska älska dig och ingenting annat spelar någon roll". Hela hennes inlägg beskriver så bra vad jag känner för dig och hur också jag ser på kärleken. Kärleken är inte enkel, inget som kommer spontant utan ngt vi måste lära oss, ngt vi måste vårda och kämpa för. Just nu är det kämpigt, det har varit kämpigt från och till en längre tid. Men kärleken finns ju kvar! Om vi inte lyckats ta död på den med allt som hänt så har vi ju det viktigaste kvar att bygga på! Och det är ingen liten byggsten - det är själva grunden. Om så allt annat rasar så ska jag älska dig ändå och därifrån kan vi bygga upp allt på nytt. Det är en befriande tanke tycker jag, och jag menar det verkligen!

"Jag ska älska dig och ingenting annat spelar någon roll. Jag ska älska dig om du är dum, om du halkar och ramlar på näsan, om du begår misstag, om du beter dig som en människa - jag ska älska dig i alla fall."

Jag kan vänta med familj och barn, jag ger blanka fan (rent ut sagt) i pengar och i vilka bilar och båtar du vill lägga dem på, bara jag får vara med dig så spelar ingenting annat ngn roll. Bara vi tar oss upp till ytan igen - tillsammans - så får allt annat stå åt sidan tills dess.

Visst vet jag att jag också kan vara svår att leva med; envis som en åsna och med ett stort kontrollbehov. Nog får du utstå mkt med min dominans och bestämda vilja och jag är dig evigt tacksam för att du orkat med mig och velat kämpa tillsammans med mig. Jag vet att jag har en lång väg kvar och mkt att jobba med innan jag kan släppa taget, lita på dig till 100% och låta dig ta beslut och ansvar helt på egen hand, men jag har också kommit långt! Nog måste du också se förändringen i mig? Ge mig en chans och jag lovar dig att jag ska kämpa hårdare än någonsin, jag ska bli en bättre jag!

Jag älskar dig mest av allt. Jag älskar dig, den du är, precis som du är. Ibland undrar jag om du förstår det. Jag tror att du tror att du måste bli ngn annan för att vi ska kunna fungera, att det är det jag kräver av dig. Men det är fel! Jag önskar bara att du ska bli en öppnare och lyckligare du, för din egen skull. Att du ska kunna kommunicera för din egen skull, för att få ur dig hur du känner, hur du mår, vad du vill. Jag måste så ofta leka gissningslek och om det är jobbigt för mig att inte veta vad som försigår inom dig, så måste det ju vara ännu jobbigare för dig att inte kunna få ur dig det. Jag önskar så att du förstod att det inte finns ngt du inte kan visa för mig, inget som kan få mig att älska dig mindre. Så länge det är ärligt och rakt från hjärtat så kan du berätta vad som helst för mig och jag skulle aldrig, aldrig hålla det emot dig.

Jag är övertygad om att om du bara vågade prata med mig, om du bara lärde dig att släppa taget och våga så skulle också allt annat falla på plats. Kommunikationen är det enda vi saknar - så som jag ser det iaf! Det är bristen på den som orsakar alla missförstånd oss emellan. Du är inte lätt att läsa och så är inte heller jag, så vi måste lära oss att hjälpa varann att förstå! Minns du i början, när vi nyss blivit ett par och du inte ville ngt hellre än att kunna öppna dig för mig? När vi låg sida vid sida i sängen och du grät och bad mig om hjälp att kunna öppna dig för mig? Jag finns fortfarande här och jag vill hjälpa dig! Om jag bara visste hur så hade jag gjort det för längesen, men jag tänker inte ge upp! Vi kan hitta ett sätt, en lösning tillsammans, det vet jag! Allt annat finns ju där: kärleken, framtidsvisionerna, omtanken, glädjen, humorn, passionen! Vi får inte låta det drunkna i svårigheterna, vi får inte låta det jobbiga ta över!

Om vi så hade försökt allt, och vi fortfarande inte fick ihop det, då skulle jag inte tvivla på att det enda rätta var att gå skilda vägar, men varken du eller jag kan ju säga att vi gjort det! Det finns så mkt kvar att testa, och det är inte fult att söka hjälp! Om det blir vår räddning, är det inte värt det då? Om ngn annan kan hjälpa oss att nå igenom skalet, att släppa ut den vackra, starka man som jag vet finns i dig, innanför den hårda muren - är det inte värt det då? Det får ta den tid det tar, jag ger dig all min tid. För jag tror på dig, jag tror på oss och jag ger inte upp!

Veckans ärligaste inlägg

"Man kan inte alltid välja hur man har det, men man kan alltid välja hur man tar det"

Så lyder mitt livsmotto och har så gjort under att antal år nu. Jag har dock kommit på mig själv mer och mer på sistone att jag inte alls lyckas leva efter det! Jag har alltid haft en tendens att gräva ner mig och "frossa" i mitt elände när jag mår dåligt. Jag sätter på ngn riktigt mörk skiva - Kent har många bidrag - och ligger i timtal och stirrar i taket och ältar ältar ältar... Det krävs inget geni för att inse att det där inte får en att må bättre direkt! Ändå är jag övertygad om att jag inte är ensam på jorden om att göra så...

Hursomhelst så är det dags att tänka om! Dags att leva som jag lär! Dags att ta tag i mig själv! Dags att plocka fram kämpen som finns där innanför, den där kämpen som har fått jobba hårt under många år - men kanske tyvärr missförstått vad den borde lägga sin energi på!

- Måste le, ingen får se!

Nej, dags att låta kämpen ägna sig åt det den egentligen borde: vara ärlig mot sig själv. Kämpa för sin egen skull, för att må bra inte bara låtsas må bra! Jag har utvecklat en oerhörd skicklighet genom åren i att dölja hur jag mår och det kräver så mkt energi att det aldrig blir ngn kvar till det som egentligen är viktigt.

Det är helt enkelt dags att bena ut orsakerna till att jag inte känner mig lycklig, och hitta lösningarna på problemen... och där det inte tycks finnas ngn lösning gäller det väl att leva efter mitt motto och ta det på rätt sätt. Enkelt? Njae, men jag gör ett försök:

• Problem: Vi bor i en pluttig lägenhet som alltid är stökig och jag mår jättedåligt av det. Lösning: 1. Engagera Älsklingen i en storstädningshelg, sortera alla grejer och hitta en plats för allt, lägga upp så mkt det går på vinden. 2. Ta hand om disk, tvätt och liknande med en gång i fortsättningen för att minimera röran.



• Problem: Vi har aldrig ngr pengar. Lösning: Den här är ju lite svårare... Å ena sidan så var jag ju medveten om att det skulle bli ngr tuffa första år med eget företag och det är det ju värt för att få jobba med ngt jag älskar. Men å andra sidan finns det ändå mer jag kan göra: skaffa ett extrajobb är nr 1 och det är så gott som klappat och klart, jag får besked idag! Nr 2 är inte heller så svårt - men bra mkt tråkigare - och det är att inte lägga pengar på onödiga grejer: kläder, skor och annat som jag faktiskt inte har ngt behov av just nu. Nr 3 är utan tvekan svårast men också det jag är villig att lägga mest energi på och det är att få fart på företaget med de få resurser jag har: dela ut flyers på stan t ex, trist men billigt!



• Problem: Vi blir inte med barn! Lösning: Utan tvekan det största och jobbigaste problemet - och det enda som jag inte kan påverka så mkt jag skulle vilja. Men... jag får göra det jag kan: 1. Leva hälsosammare (det är ju förstås nödvändigt även om det inte var för bebisverkstan) även om Älsklingen snarare stretar emot än hjälper till. Börja med mig själv och hoppas att han hakar på helt enkelt... 2. Så mkt mer kan jag ju inte göra för att påverka bebisverkstan, men desto mer för att påverka hur jag mår = ta det på rätt sätt. Försöka glädjas mer åt det jag har och se det positiva i att det tar tid: Jag och Älsklingen får mer tid för varann. Jag får mer tid på mig att nå framgång med företaget. Jag får mer tid på mig att nå tillbaka till min gamla form. Jag får mer tid för mig själv och att göra sånt som jag trivs med... egentligen finns det oändligt många saker, även om jag har svårt att se dem när allt som kretsar runt i huvudet är bebis bebis bebis.



• Problem: Min kropp mår inte bra! Jag har börjat få ont i ryggen igen och har alldeles för hög fettprocent! Lösning: Det här borde inte vara så svårt för mig som är expert på hälsa, men det gäller att plocka fram orken!! Okej, jag spaltar upp det: 1. Strunta i att Älsklingen stretar emot och iaf inte låta det påverka min hälsa. Hålla mig till min plan oavsett om han vill hänga på eller ej!! 2. Laga hälsosam middag hemma varje vardag. Jag har redan börjat göra matsedlar för varje vecka, så nu gäller det bara att fortsätta så. 3. Träna minst ett styrketränings- och ett konditionspass i veckan. Har redan kommit igång med styrketräningen och det känns härligt! 4. Gå minst 5 promenader på minst 60 min i veckan. 5. 1 ätardag i veckan. Ingen läsk, glass, godis eller jätteportioner resterande dagar. 6. Göra en deal med ngn av mina kollegor om att byta behandlingar med varann minst 1 gång i månaden. Hmmm, kan inte komma på ngt mer just nu, men det här är ju en bra start!
  

Visst finns det en del punkter till som skulle kunna vara med; saker som gör att jag inte alltid mår så bra i mitt förhållande med Älsklingen, men det tar jag en annan gång.

När man benar ner det så här i punktform så inser man snabbt att man faktiskt kan påverka det mesta! Det är ju egentligen bara det här med bebisverkstan som jag inte har ngn kontroll över och det kanske är dags att acceptera det och försöka att inte grubbla för mkt, för vilken idiot som helst vet ju att grubbleri aldrig har gjort ngn lyckligare iaf...

Skickar härmed ut en liten utmaning till mina bloggvänner (och självklart alla andra som läser också) att göra egna listor! Det måste självklart inte vara öppet för allmän beskådan i era bloggar, men jag hoppas ändå att så många som möjligt antar utmaningen om så bara hemma för er själva! Det är ganska befriande vill jag lova!

Till sist en sång om att vara på väg åt rätt håll...

India Arie - Headed in the right direction

share your files at box.net