Min enda önskan just nu, att kroppen ska vara tydligare, har inte slagit in. Blödningen fortsätter som igår, varken mer eller mindre. Fortfarande mörkrött blod utan levrade klumpar, bara en enda som kom igår em. Ingen tydlighet här alltså.
Febern är så gott som borta också, 36,9 när jag vaknade och det är ju fortfarande lite högre än min vanliga temp, men jag känner mig inte det minsta febrig längre.
Med gravsymtomen är det precis som innan: yrseln hänger kvar och imorse kände jag ett lätt illamående, men det gör jag ofta när jag är hungrig så det har säkert inget med Lillgrodan att göra.
Jag vill bara veta! NU! Jag hatar den här ovissheten. Att ena stunden vara säker på att det är kört och planera för nästa IVF, bara för att nästa stund luras av den där lilla smulan hopp som grävt in sig i hjärtat. Jag vill bara veta...
Menssmärtan har helt klart avtagit. Redan igår kväll noterade jag att det inte gjort ont på ett tag. Så länge jag ligger ner så håller den sig borta men när jag är uppe och går molar det till litegrand ibland, men inte alls som i måndags. Den där lilla smulan dyker genast upp och försöker intala mig att det borde göra mer ont om det var missfall på gång... men så här tidigt i graviditeten kanske det inte gör det? Eller - hemska tanke - så kanske det faktiskt rör sig om ett ofullständigt missfall eller min största skräck: utomkveds!
Hur jag än vrider och vänder på det hela - i tanken, inte i hjärtat - så har jag hemskt svårt att tro att Lillgrodan kan ha överlevt där inne. Lillgrodan mindre än en myra som fightas med livmoderkramper och blod.... hur kan det sluta väl? Min lilla lilla Lillgroda...
Den 6:e, nästa torsdag fick vi vul-tid på SU. Vi åker utomlands den 8:e, till min systers bröllop och jag vill inget hellre än att få besked innan dess. Så även om jag bara kommer vara på dag 6+1 och det finns en risk att det fortfarande är för tidigt för att se ngt, så gav den snälla BM mig tiden för att jag iaf ska få en chans att slippa oroa mig hela resan. Men det är mer än en hel vecka kvar till den 6:e och jag vägrar tro att tillståndet ska vara oförändrat tills dess, det får det bara inte. Nu måste det snart ta fart ordentligt eller - snälla snälla bebis-Gud - avta och sluta blöda. Jag måste få veta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej. Jag läser din blogg regelbundet. Det är nästan läskigt hur väl din upplevelse denna IVF stämmer överens med min första med flytningar, blödningar och fruktansvärd ovisshet som tar knäcken på en. Min klinik skickade remiss på blodprov så att jag fick gå och mäta hCG nivån med 2 dagars mellanrum, då kunde man se om den avtagit (missfall) eller var stabil (fortsatt positivt). Om du inte står ut med att vänta så kanske det är ett alternativ. Mina stickor visade också + hela tiden. I mitt fall så kom blödningen (riktigt rejäl, inget att fundera på!) efter första blodprovet så saken var klar. Jag håller verkligen tummarna för dig och hoppas. Kramar från Jenny.
Jag blödde brunt i början. en nära vän blödde rött.... Vi har båda fått barn nu. Hoppas att det du har är en ofarlig blödning
Kram
Jag hoppas det går bra för er och att det är falskt alarm.
Tummar hålles!
Det måste vara jättejobbigt just nu. Att gå och vänta. Fy fan, jag avundas dig inte. Jag var med om en liknande situation i januari-februari i början av året. Stor kram till dig.
Skicka en kommentar