Undrar, önskar

Undrar om det har börjat gro en liten knodd inne i mig nu...

Jag tror ju egentligen inte det, men någonstans långt inne börjar det där eländiga hoppet gro igen. Den där orealistiska dumma känslan som smyger sig på månad efter månad bara för att försäkra mig om ett ordentligt brak varje gång drömmen går i kras. Varför kan jag inte leva på den här planeten ngn gång?

Samtidigt tror jag att det är det där lilla hoppet som gör att man orkar fortsätta, ta sig upp igen och blicka framåt. Så egentligen ska jag kanske vara glad att jag fortfarande vågar hoppas, iaf litegrann.

Kanske kanske kanske har folsyran och zinket gjort underverk med Älsklingen? Kanske har allt som måste klaffa klaffat just denna månad? Kanske är det vår tur nu?

Önskar att jag hade en tidsmaskin så att jag kunde åka förbi de 14 dagarna av väntan och undran som man måste ta sig igenom varje månad. Hade inte det varit fantastiskt? Då hade jag passat på att spola fram ett par månader extra när jag ändå höll på, så att vi kom fram i IVF-kön och fick sätta igång! Så att vi äntligen fick testa ngt som vi kan vänta oss resultat av och inte bara gå här och "låtsas-försöka". Fast det är ju iaf en trevlig syssla.

Trevlig helg!

Nu ska jag kolla vilka som går vidare i "Let's dance". Heja Tina!!

Tack ventilkillar!

Det har just varit två killar här och rensat våra ventiler.

Så nu sitter jag för första gången på länge i en välstädad lägenhet och bara njuter! Det har sett rent ut sagt för jävligt ut här hemma en väldigt lång tid nu, och jag är så glad att det dök upp ngt sånt här så att vi helt enkelt var tvungna att röja upp!

Jag har verkligen mått dåligt av att bo i en rörig och ostädad lägenhet, men det har varit stökigt så länge så varken jag eller Älsklingen har orkat ta tag i det och städa. Man vet liksom inte var man ska börja! Dessutom har man ju så mkt annat att tänka på, speciellt just nu.

Tänk er själva:
Två personer på en yta av 40 kvm. Förvaringsutrymmet består av två garderober och ett linneskåp (som inte ens rymde mina kläder när jag bodde här själv) till alla kläder, lakan och handdukar.
Tack och lov har vi sovalkov så sängen har iaf sin givna plats.
På den lilla yta som ska föreställa "vardagsrum" finns följande inklämt: 3-sitssoffa och vardagsrumsbord; datorbord; stor och tung Indisk bokhylla (fasar för att flytta) fylld med pärmar, företagspapper i högar (ja, jag vet, de borde sorteras), kokböcker och en herrans massa facklitteratur (skönlitteraturen är förvisad till vinden för längesedan); rejäl TV-bänk med platt-TV, förstärkare och fronthögtalare på; två vansinnigt stora högtalare (Älsklingens prylar); två surroundhögtalare + subwoofer (eeeh, stavas?) bredvid soffan; två datorer; ca 300 CD-skivor och lika många DVD-filmer m.m. m.m. Och mitt i allt detta är det tänkt att vi ska bo och kunna hålla ordning! Gaaaah!

Ja, ni förstår nog att det är lättare sagt än gjort...

Inte nog med att vi båda har mått skitdåligt av att bo i röran, det har ju också gjort att det är omöjligt att bjuda hem folk. Nu äntligen dök det upp "gäster" som vi inte kunde säga nej till så att vi var så illa tvungna att städa. Jag hör till den sortens människor som skäms ögonen ur mig när det är stökigt och aldrig skulle drömma om att bjuda hem andra än mina allra närmaste vänner. Gud vad skönt det känns att inte behöva tänka så mer! =)

Nu gäller det att se till att behålla ordningen också, men det tror jag inte ska bli ngt problem.

Det känns som att jordens tyngd har lättat från mina axlar och jag äntligen kan andas igen! Tänk vad mkt ett rent och snyggt hem kan göra!

Aj aj aj!

Det var längesen jag hade sån ÄL-värk som jag har nu! Tror inte det känts så här mkt sedan någon av de allra första cyklerna i vår bebisverkstad, då jag åt rosenrot. Det riktigt gnager i vänstersidan. Vaknade t o m i natt för att jag hade så ont. Tack och lov att det är ett positivt tecken! Ingen tvekan om att det måste vara en riktig ÄL. Fast å andra sidan: vad hjälper det? Det är ju inte mig det är "fel" på. Men det bådar ju iaf gott inför IVF att min kropp äntligen blivit så regelbunden och slutat krångla!

Nu gäller det bara att tygla känslorna och inte börja inbilla sig att man blivit gravid också. Önskar att jag kunde spola tiden till BIM den 6 mars så att jag slipper gå och hoppas i onödan, för det lär jag ju göra...

Here we go again

Utslag på ÄL-testet idag!

Plikttroget har vi gjort det vi ska. Inte för att jag har någon större tro på att det gör någon nytta, men vi kan ju inte missa chansen heller.

Den 6:e mars får vi veta om det är dags för ett mirakel eller ej...

Årets goda gärning...

...gick i baklås!

Var på Droppen på Sahlgrenska idag. Jag hade anmält både mig och Älsklingen till att bli blodgivare. Har länge tänkt att jag iaf ska gå dit och se om jag ens får lov att lämna blod. Jag har väldigt lågt blodtryck och har även en tendens till lite lågt blodvärde. Men men, jag ville iaf försöka! Om inte annat kunde jag ju hålla Älsklingen sällskap när han lämnade sina prover.

Men icke sa nicke! Vi fick nej båda två. Fast för vår egen skull. Älsklingen står på betablockad för blodtrycket och då får man tydligen inte lämna blod. Och jag själv har ju inte riktigt trixat klart med Levaxindoseringen, så jag fick inte heller lämna, inte förrän jag är "välinsatt" som det så fint heter. När jag berättade om att vi ska börja med IVF så sa sköterskan att det ändå inte hade varit lämpligt för mig att lämna blod nu. Jag var välkommen igen när "bebisen" är 9 månader. Jojomen, det känns avlägset!

Men men, nu har vi iaf försökt!

Ger du blod? Om inte, så tänk över det! Blodbristen är stor i Sverige just nu!

Utanförskap

2008 tycks ha börjat med en riktig plusepidemi bland mina bloggvänner.

Sedan jag började blogga i juni förra året har jag följt 5 andra kvinnor som också kämpar mot barnlösheten. Den senaste månaden har plussen haglat tätt och helt plötsligt känner jag mig utanför t o m här bland mina "bloggsystrar i nöd". Outside looking in. Som så många gånger förr...

4 av mina favorit-barnlöshetsbloggar har nu blivit gravidbloggar och jag vet inte om jag kommer att fixa att följa dem längre. Missförstå mig inte nu tjejer! Tisalen, Mariachi, Lillawi och Lucia, jag är verkligen glad för er skull och unnar er denna lycka! Men jag vet också att ni förstår mig i hur svårt det är med andras gravidlycka när man själv vill så gärna! Jag tror att ni vet hur avundsjuk man blir, men för den sakens skull inte missunnsam.

Jag önskar så att jag också fick ta del av er gravidlycka! Jag har aldrig varit gravid och vet inte ens hur det känns att få ett plus på stickan. Det känns som när man var liten och de andra barnen hade en hemlig klubb som man inte fick vara med i. Hur mycket man än ansträngde sig så hittade de alltid på ngn ny anledning till varför man inte passade in.

Jag vill så gärna dras med av plusyran som råder, men jag känner på mig att det inte kommer att hända. Det ska verkligen till ett mirakel för att vi ska lyckas på egen hand och så stressade som vi känner oss nu så är det knappt så vi lyckas pricka ägglossningarna längre. Den här månaden blev det iaf inte ngt försök... Mensen bör dyka upp på onsdag.

Vi har inte ens stått i IVF-kön en månad och tiden sniglar sig fram som aldrig förr. Förmodligen kommer vi inte ens hinna med ett första försök innan Sahlgrenska stänger för sommaren och det blir ingen bebis 2008 heller... Jag önskar att jag kunde gå i ide och vakna först när graviditeten är ett faktum. Allt det här med "bebisverkstan" tär så mkt på mig, på oss och på förhållandet. Det enda som håller mig uppe just nu är kärleken mellan mig och Älsklingen och hoppet om vår egen familj i framtiden.