Äntligen verkar det som att blödningen börjar avta ngt.
Redan imorse kom det mindre än det gjort tisdag och onsdag morgon och under dagen har det avtagit ytterligare. Jag springer fortfarande på toa stup i kvarten och idag har faktiskt tre toabesök varit droppfria, inte helt blodfria, det har kommit lite på papperet, men iaf inte så mkt så att det droppat i toan. Det känns bra att det iaf går åt rätt håll.
Mensvärken har också minskat betydligt. Jag har egentligen bara haft lite ont imorse, knappt ngt alls sedan dess. Jag hoppas att även detta är ett gott tecken.
Jag hoppas.... Ja, jag gör ju faktiskt det. Jag surfar runt som en galning på FL och läser i olika trådar om blödningar som inte lett till missfall - och om de som gjort det. Jag slukar historia efter historia även om jag inser att det är helt meningslöst. Hälften av historierna är ju positiv och hälften negativa och det är omöjligt att gissa sig till vad som är fallet just med Lillgrodan. Hur jobbigt det än är så kan vi inte göra ntg annat än vänta och se... och det SUGER!!
Idag är det en vecka till vul:et på SU, en hel vecka... och inte är det säkert att det ens går att se ngt då heller. Fast ser de inget då så är det nog bara att inse att det är kört. Att man kanske inte ser hjärtslagen, det är jag inställd på, men vid det laget borde det verkligen synas hinnsäck och gulesäck och så iaf. Så även om vi kanske inte kommer att få ett klart besked, så kommer vi iaf få ngt att ställa in oss på, och det är det jag saknar mest just nu. En aning. En liten aning om hur det står till med Lillgrodan. Snälla vecka, gå fort!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kram
Åh, jag hoppas så! Jag hoppas så innerligt att Lillgrodan stannat kvar! Många kramar!
Hej!
Jag läser din blogg och känner sådan sympati med dig. Det där med VUL-et om en vecka... Jag är på samma dag som dig, men du fick plockat ut dina ägg en dag innan mig. Oavsett vilket så har jag fått ett VUL till den 12 nov. Du till den 6:e. Jag menar, om de tror att de ska "se" eller "hitta" ngt den 12:e, borde det ju i stort sätt vara lika "lätt" den 6:e? Jag håller tummarna för er del. Själv har jag ingen aning om var mitt leder. Jag har molnande värk som menssmärtor och så klart oroar allt en just nu i denna situation. Vi får vara starka!! Kram från Jenny.
Herregud vad jobbigt och dramatiskt. Hoppas nästa vecka går fort och att det blir bra besked!
Vilken nervkittlande resa! Jag hoppas att grodan håller sig kvar. Flera av mina vänner har blödit i början på sin graviditet och det har gått bra för alla. Det är livmodern som är käsnlig.
Lycka till!
Kram
Skicka en kommentar