Farliga dag 11 (ET+11)

Så är den alltså här. Farliga dag 11. Dagen då drömmarna grusades första gången. Nåja, definitivt inte första gången egentligen, om man räknar de otaliga ggr mensen gjort mig ledsen innan vi började med IVF. Men iaf första gången då vi verkligen byggt upp hoppet om att det äntligen var vår tur.

Dag 11. Den har på något sätt blivit milstolpen i denna behandling. Förra gången hade jag inte alls sjåsat upp den så och jag har ingen aning om varför jag gjort det denna gång. Jag vet ju egentligen att bara för att mensen inte kommer idag så betyder inte det att den inte kan göra det imorn istället. Men ändå är det idag som jag har fasat så för. Knepigt.

Jag har bara varit vaken sedan 9.45 och ändå har jag redan hunnit kolla trosorna 30 ggr. Utan överdrift! Jag tycker hela tiden att det känns som att det börjar sippra och får panik, men hittills: ingenting. Jag kommer att vara galen innan denna dag är slut om jag ska fortsätta så här... Kommer mensen så kommer den och det finns ju ingenting jag kan göra åt det. Men ändå blir jag sådan här. Hur störd är man inte?

Magen känns konstig dessutom och jag tycker inte om det. Jag vill inte känna ngt alls. Så länge inget känns är det iaf inte mens, för den känns. Nu molar det på ett konstigt ovanligt sätt. Det känns på båda sidorna men inget i mitten. Wierd. Har också haft lite värk i ländryggen, som jag brukar få vid mens. Men alla dessa konstiga symptom är ju omöjliga att tolka och jag borde sluta analysera ihjäl det. Men hur gör man?

Snälla, söv mig ngn och väck mig om en vecka när jag vet säkert! Varför ingår inte ett treveckors IVF-koma i behandlingen?

Tillägg: Glömde dokumentera två symptom: huvudvärk hela dagen igår och i förrgår. Sedan igår har jag också börjat få värmevallningar igen, precis som de man har under nedreglering. Detta är ngt helt nytt som jag inte känt tidigare försök och jag tycker att det är helskumt, men hoppas att det är positivt.