Det är bara att inse sig besegrad. Jag är inte gravid.
Kl. 13 var det dags... ljusbrunt på papperet förbyttes mot mörkbrunt i trosskyddet och på papperet och mensvärken satte igång. Ordentligt!
Väl hemma igen testade jag, för att få veta om det är mens eller nytt missfall. Mens. Minus på CB och minus på ännu känsligare sjukvårdsstickan.
Det har inte kommit ngt mer än, men mensvärken blir värre och värre så det är bara en tidsfråga. Trazan och Banarne hamnar på samma ställe som Lillgrodan och Knubben: i toaletten.
Det är väl bara att tillskriva progesteronet alla symptom, och min dumma jävla ärthjärna som tycks njuta av att spela min kropp spratt efter spratt. Det konstiga är att jag inte hade dessa symptom vid försök nr 1. Men men, de flesta av symptomen var iaf som bortblåsta redan när jag vaknade imorse, innan jag ens upptäckt det bruna. Ingen huvudvärk, inget illamående. Men iof svettningarna, men det är väl progesteronet då.
Pga alla symptom kände jag mig nästa övertygad om ett plus och att detta inte var mens utan missfall nr 2. Men vad spelar det för roll egentligen? Misslyckande som misslyckande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Åh nej vännen!! Såhär skulle det inte bli. Jag är så ledsen för er skull. Finns inte så mycket att säga just nu mer än att jag tänker på er. Att man är mottaglig för alla symtom oavsett vad de beror på tycker jag i en sådan här situation är det mest naturliga i världen så klandra inte dig själv för det. KRAM z
Å nej! Vad hemskt... Jag vet att inga ord kan trösta dig. Men du ska veta att du finns i mina tankar.
Kramar!
Är så himla ledsen för din skull. Skickar en stor kram.
Nej... det var ju inte så det skulle stå när jag klickade in hos dig idag. Vet alltför väl hur det känns och vet att det inte finns något man kan säga för att det ska bli bättre.
Ta hand om dig. Ta hand om varandra.
Varm kram m.
fy f-n vad tråkigt!
Nej, vad tråkigt. Vet inte vad jag ska skriva.
Jag får tillbaka samma känsla i mig som när vi fått minus när jag läser ditt inlägg. Jag är verkligen ledsen LillaJ. Tänker på dig.
Kram
Ledsen. Verkligen jätteledsen. Tänker på dig!
Så tråkigt, varför ska livet behöva vara så orättvist.
kram
Usch... Det var ju inte så det skulle gå. Jätteledsen för din skull.
Den här sagan slutar inte olyckligt, jag vet att det en dag är din tur! Alla mina tankar till er!
Tack mina underbara vänner! Er omtanke lyser upp mörkret.
Skicka en kommentar