Bara för att jag igår skrev att jag inte kände så mkt molvärk längre så började det förstås att mola som sjutton igen sent igår kväll. Precis som mensvärk känns det och det skrämmer livet ur mig. Nu när jag tänker efter så föredrar jag helt klart ingen molvärk framför den mensvärksliknande skrämselsmärtan. Den stickande känslan är den enda som jag ser som positiv, men den har jag inte känt av på ett tag, när jag tänker efter. Typiskt!
Bröstvårtorna är förresten inte alls ömma längre, det försvann för ngr dagar sedan.
Just nu har jag inte alls ngn positiv känsla. Klart att jag hoppas, men jag börjar bli mer och mer övertygad om att det blir mens och inte plus om ngr dagar. Skulle mensen hålla sig borta imorn - den kritiska 11:e dagen då mensen gjorde sitt intåg efter första IVF:n - så kanske jag vågar tro lite på det igen. Men idag är en dålig dag, en dag med rädsla och ont om tro.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Mina tankar finns hos dig!
Den där oron är så hemsk, men ge inte upp! Jag hade mycket molvärk och var helt övertygad om att det var kört innan det visade sig ha gått vägen. Kram z
Hej, och tack så mycket för dina ord i min blogg. Läste om din rädsla och insåg att vi inte är ensamma med våra tankar och känslor. En stor kram och lycka till!
Terror. Hoppas att detta går din väg!
Hej, jag har precis börjat läsa din blogg och har också gjort massor med ICSI försök. Och den enda gången vi fick ett plus så måste jag säga att jag hade mycket mindre symptom (läs inga) än när jag fick minus på stickan. Vårt enda plus på 6:e försöket blev en underbar liten son och vi fick inte heller några embryon till frysen. Jag tänker på dig och önskar er all lycka
Tack för alla tummar tjejer!
zygoten - Jag försöker hoppas att jag har samma tur som du, men Gud så svårt det är!
Pigan - Ja det är den enda trösten i det här tycker jag. Att veta att man inte är ensam och att det finns andra so tar sig igenom detta och lyckas. Hoppas att det blir så för oss också!
Annika - Tack för din historia och grattis till er son! Det är tryggande att höra att man kan lyckas även så sent som på försök nr 6. Det ger hopp att orka fortsätta även om detta skulle skita sig.
Skicka en kommentar