Ordning och reda

Äntligen börjar det bli lite ordning på min kropp och min eländiga sjukdom!

Jag var och tog nya prover igår och det visade sig att mitt TSH äntligen är i schack: 0,14! Precis lagom till spraystart! Jag börjar äntligen känna av medicinen också. Jag känner inte samma förlamande trötthet dygnet runt längre (mornarna är fortfarande hemska, men det kommer väl), och jag har börjat få lusten tillbaka, lusten till livet! Nu känner jag mig motiverad till en väldig massa olika saker som jag knappt orkat ägna en tanke på sistone: träning, socialt liv, bättre kostvanor, fräscha upp hemmet m.m.

Jag förstår inte för allt i världen hur jag har orkat gå så här länge på sparlåga - för det är ju precis det som händer vid hypotyreos: hela kroppen går på sparlåga, inte bara ämnesomsättningen. Depression är också ett mkt vanligt symtom och nog har jag varit på gränsen allt. Visst har jag alltid varit känslosam av mig, men under de senaste åren har det varit lättare än vanligt att se allt i svart. Jag hoppas verkligen att jag slipper känna så framöver! Att jag sen blir minst sagt labil av sprayen, det är en annan femma och gäller ju bara ngr veckor. Skulle det sedan lyckas denna gång så har jag väl i och för sig gravhormoner i massor att se fram emot, men det kommer nog vara värre för Älsklingen än för mig, he he.

Hursomhelst är det alltså spraystart i övermorgon och det är sannerligen inte en dag för tidigt! Det känns verkligen att hösten är på gång och sprayande och sprutande känns som ett bra projekt för att hålla hösttristessen borta! Jag har också planer på att skaffa mig en svampbok och dra ut Älsklingen i skog och mark för att leta efter smaskiga svampar... kanske blir det en ny hobby? =) Oavsett vad den här behandlingen har tänkt erbjuda så har jag bestämt mig för att inte låta den uppta all min energi (och tid) som sist! Jag tänker försöka leva så normalt som möjligt och ta vara på min nyvunna hälsa - nåja, gällande hypotyreosen iaf, formen har ju minst sagt lite mer att önska men det kan jag ju ta tag i nu också - och inte ligga inne och tycka synd om mig själv hela hösten! SÅ DET SÅ! (Påminn mig om detta längre fram om jag vill gräva ner mig igen...)

Tyvärr grusas glädjen över TSH:t en aning av att jag oroar mig mkt för gravida vännen. Hon bör ha fått besked om sina biopsier vid det här laget, men än har jag inte hört av henne. Jag skickade ett par sms idag men fick inga svar och det oroar mig då det är mkt olikt vännen. Jag hoppas för allt vad jag är värd att min oro inte är befogad och att det finns ngn naturlig förklaring. Allt annat är för hemskt för att kunna föreställa sig...