Jag kände mig inte speciellt nervös igår, men uppenbarligen kände min kropp annorlunda för jag låg och vred mig till kl 3 - 3.30 ungefär innan jag äntligen lyckades somna. Tre timmar senare var det bara att masa sig ur sängen igen och ge sig iväg.
Väl på SU blev jag tilldelad en säng i en typisk sjukhussal för tre. Jag fick sätta på mig underbart vackra landstingkläder och krypa ner under täcket efter att ha tagit två Pamol (paracetamol). Den rara, men lite mesiga, barnmorskan satte en kanyl i armen på mig och sedan var det bara att vänta.
8.30 var det dags och vi fick komma in i operationsrummet. Älsklingen i tjusig grön rock och lustigt hårnät. Sköterskan gav mig morfin intravenöst och sa att det skulle kännas som "två glas vin". Snurr, snurr och huvudet kändes som en hel vinflaska! Lite lokalbedövning senare var det dags för elaka nålen...
Jag är i vanliga fall en mkt smärttålig person och ojar mig sällan för lite tillfällig smärta (rotfyllning utan bedövning, jovisst), men detta går inte att jämföra med ngt annat jag upplevt! Det kändes som tusen knivar som karvade i mina stackars äggstockar och jag låg spänd som en pinne en dm ovanför gynstolen. Läkaren och sköterskorna var trygga och duktiga och Älsklingen gjorde så gott han kunde för att trösta och lugna mig men smärtan var näst intill outhärdlig. Sköterskan fyllde på med morfin tre ggr, men smärtan hängde sig kvar och tårarna bara rann och rann. Jag hade inte på långa vägar väntat mig att det skulle vara så här plågsamt!
20 minuter och många tårar senare var jag tillbaka i min lilla sjukhussäng. För att inte skrämma upp de stackars tjejer som låg i samma rum (jag var först ut av tre) höll jag tillbaka tårarna och försökte att inte gnälla för mkt om smärtan. Men en halvtimme senare hade jag lika ont (som mensvärk x 10) och låg fortfarande som en planka i sängen så Älskligen gick iväg och bad barnmorskan om ngt smärtlindrande. Eftersom jag var fastande sedan midnatt igår blev det Voltaren som stolpiller - det var också en ny upplevelse! En kvart senare hade pillret börjat verka och jag kunde äntligen slappna av och få i mig lite te och macka. Allt som allt låg jag kvar 2½ timme efter själva äggplocket innan jag pallade att resa mig och ta mig ut till bilen.
Nu ligger jag nedbäddad i sängen med en godispåse och min vetekudde på magen och det känns iaf lite bättre. Har sett "Döda poeters sällskap" för 132:a gången och snyftat lite. Snart kommer Älsklingen hem igen och vi ska mumsa på räkor.
Och resultatet efter dagens plågor? Fem ägg.... fem! =(
Nu gäller det att hålla tummar och tår för att de alla ska bli befruktade och dela sig fint. På söndag får vi veta... och får förhoppningsvis ett tillbaka.
Min recension om äggplock: en överkryssad fyr!
Och resultatet efter dagens plågor? Fem ägg.... fem! =(
Nu gäller det att hålla tummar och tår för att de alla ska bli befruktade och dela sig fint. På söndag får vi veta... och får förhoppningsvis ett tillbaka.
Min recension om äggplock: en överkryssad fyr!
6 kommentarer:
Det verkar inte ha varit en alldeles för upplyftande erfarenhet... Fy fan rent utsagt! Själv grät och grät jag, men det var inte för det gjorde så ont utan pga morfinet...
Fem ägg! Det är iaf fem som fortfarande kan befruktas och bli till världens bästa små barn!! Jag hoppas och håller tummar!! Kram
Vad tråkigt att du upplevde ÄP så smärtsamt.:( Mitt första var precis så - jag trodde att jag gick sönder totalt där nere. Andra gången var bättre och efter tredje gången kunde jag gå en sväng på stan en timme senare!!
5 ägg är väl inte fy skam!? Många säger dessutom att ju färre ägg desto bättre kvalitet. Kom ihåg - det behövs bara ett..! (Sist hade vi bara ett som klarade delningen och det växer ännu i min mage!!)
Håller tummarna för att de har haft skojskoj med din mans småkillar =)
Usch då, vilken smärtupplevelse! Men låt oss hoppas att de 5 äggen befruktas och delas som de ska och att du får ett fint embryo insatt på söndag! Jag håller tummarna!
Usch vad jobbigt det låter!
Minns att min första gång var oerhörd smärtsam, även efteråt hade jag väldigt ont. Men sista äp bad jag om lustgas och jävlar i min lilla låda vad det hjälpte!
Nu hoppas jag såklart att dina fem ägg räcker till och blir över så du slipper göra ÄP fler gånger någonsin.
Stor kram, håller tummarna för att det blir fem guldägg!
Huuu vad jobbigt!! Inser att jag är lyckligt lottad som upplevt alla mina fyra äggplock som väldigt lätta.
Men jag tar gladeligen emot en skräckupplevelse i och med äp nr.5 om det skulle ge mig ett barn. höhhö.
Det får vi verkligen hoppas att något av de fem äggen ska göra nu! Upp med tummarna!
Duktiga du! :)
Skönt att höra att de flesta av er upplevt det lättare vid nästkommande ÄP! Jag hann bli rätt ordentligt avskräckt från att göra fler försök där ett tag. (Även om jag vet att det bara är tillfälligt och jag inte skulle tveka en sekund om det behövdes.)
Är inte lika besviken över resultatet idag heller, hoppas ni har rätt och de är 5 kanonägg! Imorn får vi veta... =)
Tingeling - Du har så rätt. Hade också gått igenom det här utan att blinka både en och fem ggr till om det betydde bebis! Hoppas nu att ditt femte och sista försök blir det som ger dig ditt efterlängtade barn!
Kram
Skicka en kommentar