Överallt är de. Ingenstans får man vara ifred.
Gravidmagar, gravidmagar, gravidmagar... Jag är förföljd av gravidmagar.
Idag hann jag inte mer än komma till jobbet innan jag fick det uppkört i ansiktet igen. Jag hade hoppat in extra på en annan avdelning och personalen där var ny för mig. Jag hade inte jobbat mer än en timme innan jag fick veta att en av tjejerna på avdelningen var - mkt riktigt - gravid. Inte nog med att man ska behöva stå ut med stora runda gravidmagar hela dagarna, vart man än går - nu ska man även få platta osynliga gravidmagar uppkörda i ansiktet... "Jag måste ha ngt att äta, jag är så hungrig hela tiden nu när jag är gravid".
Ngr timmar senare dök en mammaledig anställd upp med sin nyfödda lilla knodd.
Bebisar, gravidmagar, föräldrar, småbarn...
Överallt är de. Ingenstans får man vara ifred.
tisdag, juli 01, 2008
måndag, juni 30, 2008
Nya tag
Hög tid för uppdatering här i bloggen.
Den 19 juni var vi alltså på samtal på SU. Vi träffade dr Lars Nilsson och precis som väntat fick jag genast förtroende för honom. Han tog dr Idiots miss(ar) på största allvar och bad om ursäkt för att det blivit som det blivit. Från och med nu ska vi vara med i hans behandlingsteam och både han och barnmorskan försäkrade mig om att vi inte skulle behöva träffa dr Idiot igen. Skulle det falla sig så illa att det är han som är inne då det är dags för ÄP och ET så försäkrade BM om att det skulle gå att ta in ngn annan läkare. Det känns bra, och dr Idiot ska skatta sig lycklig för om jag varit tvungen att träffa honom igen hade jag inte tagit ansvar för min reaktion!!
Både jag och Älsklingen anade en tydlig motvilja mot dr Idiot även från BM:s sida. När jag nämnde att vi skulle anmäla honom till patientnämnden propsade hon på att vi också skulle kontakta hans chef, chefen för SU Reproduktion. Så nu blir det så också.
Hur som helst, vi hade ett långt samtal med dr Lars och han bekräftade det som jag redan visste: att ämnesomsättningen och TSH-värdet är oerhört viktigt inför en IVF. Precis som jag själv trodde så hade en IVF aldrig ens påbörjats med de värden jag hade, om de nu inte hade blivit missvisande p g a dr Idiots okunskap. Nå väl, nu har jag iaf höjt Levaxindosen för andra gången och innan nästa försök kan dras igång ska TSH-värdet ner en bra bit under 1. Vid min senaste provtagning förra veckan hade det gått ner till 2 så det går ju åt rätt håll, men har ändå en bra bit kvar. Nya prover väntar om 5-6 veckor...
När vi ändå var på SU planerades nästa IVF till hösten. Nästa IVF som är vår andra men tack och lov nu kommer att räknas som den första på papperet. Japp, vi blev lovade det första försöket till godo, så om vi nu skulle behöva (Gud förbjude), så har vi 3 hela försök kvar! Vi preliminärbokade hela behandlingen och det känns bra att ha datum att se fram emot. Hoppas nu bara att TSH:t hinner ner till rätt nivå innan det är dags för start, för det hade inte varit roligt att behöva skjuta upp det ännu mer.
Om allt går enligt planerna så ser höstschemat ut som följer:
~3 september - spraystart med Suprecur
~17 september - blodprov
v. 40 - ÄP
Känns vansinnigt avlägset, men då har vi också valt själva att skjuta på det en månad extra för att jag ska slippa ägna hela semestern åt spray och sprutor och att må skit.
Trots mitt dåliga stimuleringsresultat vid förra IVF:n kommer jag att få börja på samma dos Gonal-F även denna gång. Enligt dr Lars så kan TSH:t och ämnesomsättningen tydligen ställa till det för ens förmåga att reagera på stimuleringen, vilket kändes mkt skönt att höra eftersom jag fick så dåligt resultat. Förhoppningsvis reagerar min kropp som den ska med TSH:t i schack.
Fortsättning följer...
Den 19 juni var vi alltså på samtal på SU. Vi träffade dr Lars Nilsson och precis som väntat fick jag genast förtroende för honom. Han tog dr Idiots miss(ar) på största allvar och bad om ursäkt för att det blivit som det blivit. Från och med nu ska vi vara med i hans behandlingsteam och både han och barnmorskan försäkrade mig om att vi inte skulle behöva träffa dr Idiot igen. Skulle det falla sig så illa att det är han som är inne då det är dags för ÄP och ET så försäkrade BM om att det skulle gå att ta in ngn annan läkare. Det känns bra, och dr Idiot ska skatta sig lycklig för om jag varit tvungen att träffa honom igen hade jag inte tagit ansvar för min reaktion!!
Både jag och Älsklingen anade en tydlig motvilja mot dr Idiot även från BM:s sida. När jag nämnde att vi skulle anmäla honom till patientnämnden propsade hon på att vi också skulle kontakta hans chef, chefen för SU Reproduktion. Så nu blir det så också.
Hur som helst, vi hade ett långt samtal med dr Lars och han bekräftade det som jag redan visste: att ämnesomsättningen och TSH-värdet är oerhört viktigt inför en IVF. Precis som jag själv trodde så hade en IVF aldrig ens påbörjats med de värden jag hade, om de nu inte hade blivit missvisande p g a dr Idiots okunskap. Nå väl, nu har jag iaf höjt Levaxindosen för andra gången och innan nästa försök kan dras igång ska TSH-värdet ner en bra bit under 1. Vid min senaste provtagning förra veckan hade det gått ner till 2 så det går ju åt rätt håll, men har ändå en bra bit kvar. Nya prover väntar om 5-6 veckor...
När vi ändå var på SU planerades nästa IVF till hösten. Nästa IVF som är vår andra men tack och lov nu kommer att räknas som den första på papperet. Japp, vi blev lovade det första försöket till godo, så om vi nu skulle behöva (Gud förbjude), så har vi 3 hela försök kvar! Vi preliminärbokade hela behandlingen och det känns bra att ha datum att se fram emot. Hoppas nu bara att TSH:t hinner ner till rätt nivå innan det är dags för start, för det hade inte varit roligt att behöva skjuta upp det ännu mer.
Om allt går enligt planerna så ser höstschemat ut som följer:
~3 september - spraystart med Suprecur
~17 september - blodprov
v. 40 - ÄP
Känns vansinnigt avlägset, men då har vi också valt själva att skjuta på det en månad extra för att jag ska slippa ägna hela semestern åt spray och sprutor och att må skit.
Trots mitt dåliga stimuleringsresultat vid förra IVF:n kommer jag att få börja på samma dos Gonal-F även denna gång. Enligt dr Lars så kan TSH:t och ämnesomsättningen tydligen ställa till det för ens förmåga att reagera på stimuleringen, vilket kändes mkt skönt att höra eftersom jag fick så dåligt resultat. Förhoppningsvis reagerar min kropp som den ska med TSH:t i schack.
Fortsättning följer...
fredag, juni 06, 2008
Tänka positivt
Vårt första IVF-försök är till ända och det är dags att se framåt.
Nästa försök kommer att bli av först till hösten. Det känns väldigt avlägset.
Avlägset innebär också en hel sommar som jag kan fylla med alla de saker jag inte hade kunnat eller velat göra med en bebis i magen. Dags att tänka positivt!
I sommar ska jag njuta av att kunna göra följande:
Nästa försök kommer att bli av först till hösten. Det känns väldigt avlägset.
Avlägset innebär också en hel sommar som jag kan fylla med alla de saker jag inte hade kunnat eller velat göra med en bebis i magen. Dags att tänka positivt!
I sommar ska jag njuta av att kunna göra följande:
- Gå på Liseberg med Älsklingen och åka ALLT: upp-och-ner, runt-runt, fort-fort och hela långa dagen!
- Äta mjukglass (och 7-11 fantastiskt goda yoghurtglass)
- Sola, sola, sola utan att behöva oroa mig för fula pigmentfläckar
- Åka vattenskidor och wakeboard
- Dricka vin (inte för att jag vanligtvis dricker, men ngt glas kanske jag blir sugen på i sommar)
- Äta gravad, kallrökt och varmrökt lax på midsommar
- Börja löpträna ordentligt igen
- Vara snygg i bikini utan hemlig småfet bebismage
- Träna tung styrketräning
Mindre roliga, men ändå viktiga saker som jag också får tid till:
- Få ordning på ämnesomsättningen och Levaxindosen. Äntligen!
- Gå ner de där eländiga envisa kilona som hänger sig kvar! (Detta är iof under förutsättning att jag får ordning på ämnesomsättningen, men det SKA gå)
Det är inte alltid helt lätt att njuta av livet och det enkla i vardagen, speciellt inte när man ständigt går och väntar på ngt som aldrig kommer, men jag ska bli bättre!
"Man kan inte alltid välja hur man har det, men man kan alltid välja hur man tar det"
tisdag, juni 03, 2008
Upprättelse?
Jag ringde SU idag, för att meddela resultatet av IVF:n och börja planera för nästa. Men först och främst för att uttrycka min besvikelse över att ngt som borde vara rutin för dem blev missat och med största säkerhet var anledningen till att "Knubben" inte stannade kvar.
Gissa om jag blev förbannad när sköterskan läste följande ur min journal: "patienten är välinsatt på Levaxin". What?! Välinsatt?! Jag som klart och tydligt påpekade att jag fortfarande höll på att experimentera med dosen och att värdena inte var stabila än. Läkaren har helt enkelt låtit den infon gå in genom ena örat och ut genom andra och därför har de inte brytt sig om att hålla koll på min ämnesomsättning alls. Jävla idiot, rent ut sagt! Med samme läkare på samma läkabesök ägde även följande konversation rum:
Jag: "Jag har hört att man inte ska ta sitt Levaxin innan man tar ämnesomsättningsproverna, stämmer det?"
Dr Idiot: "Va? Nej, du ska ta din medicin innan. Annars vet man ju inte om medicineringen funkar eller inte"
Jag: "Jaha, så då är det fel som jag har hört då? Då har jag gjort rätt som tagit Levaxinet innan provtagningarna?"
Dr Idiot: "Mmm, javisst"
Varför uttalar sig idioten till läkare om saker han uppenbarligen inte kan? Kan ngn förklara det för mig?
Tack vare denna totalmiss från Dr Idiot gick jag runt och trodde att min kropp var i form och redo för IVF. TSH-värdet som låg snällt på 0,13 med Levaxin i kroppen, var ju totalt missvisande! T o m efter höjd dos låg det ju för ett par veckor sedan på 2,6.
Sköterskan insåg genast att de (Dr Idiot) faktiskt hade gjort en dundertabbe vad gäller mig och när jag sa att jag ville ha mitt försök till godo så sa hon att det nog var bäst att vi kom dit på ett samtal. Så nu ska vi dit den 19:e och träffa Lars Nilsson, läkaren av läkare, den som alla på Familjeliv hyllar som den bäste fertilitetsläkaren i Sverige. Det känns bra.
Levaxindosen är nu dessutom höjd igen och nu har jag också äntligen en duktig läkare som har koll på mig och är insatt i min situation vad gäller barnlösheten. Så från och med nu kan det bara bli bättre...
Gissa om jag blev förbannad när sköterskan läste följande ur min journal: "patienten är välinsatt på Levaxin". What?! Välinsatt?! Jag som klart och tydligt påpekade att jag fortfarande höll på att experimentera med dosen och att värdena inte var stabila än. Läkaren har helt enkelt låtit den infon gå in genom ena örat och ut genom andra och därför har de inte brytt sig om att hålla koll på min ämnesomsättning alls. Jävla idiot, rent ut sagt! Med samme läkare på samma läkabesök ägde även följande konversation rum:
Jag: "Jag har hört att man inte ska ta sitt Levaxin innan man tar ämnesomsättningsproverna, stämmer det?"
Dr Idiot: "Va? Nej, du ska ta din medicin innan. Annars vet man ju inte om medicineringen funkar eller inte"
Jag: "Jaha, så då är det fel som jag har hört då? Då har jag gjort rätt som tagit Levaxinet innan provtagningarna?"
Dr Idiot: "Mmm, javisst"
Varför uttalar sig idioten till läkare om saker han uppenbarligen inte kan? Kan ngn förklara det för mig?
Tack vare denna totalmiss från Dr Idiot gick jag runt och trodde att min kropp var i form och redo för IVF. TSH-värdet som låg snällt på 0,13 med Levaxin i kroppen, var ju totalt missvisande! T o m efter höjd dos låg det ju för ett par veckor sedan på 2,6.
Sköterskan insåg genast att de (Dr Idiot) faktiskt hade gjort en dundertabbe vad gäller mig och när jag sa att jag ville ha mitt försök till godo så sa hon att det nog var bäst att vi kom dit på ett samtal. Så nu ska vi dit den 19:e och träffa Lars Nilsson, läkaren av läkare, den som alla på Familjeliv hyllar som den bäste fertilitetsläkaren i Sverige. Det känns bra.
Levaxindosen är nu dessutom höjd igen och nu har jag också äntligen en duktig läkare som har koll på mig och är insatt i min situation vad gäller barnlösheten. Så från och med nu kan det bara bli bättre...
onsdag, maj 28, 2008
Dumma Sahlgrenska! (Bittra tankar)
Minuset är ett faktum. Det blir ingen februari-marsbebis. Jag är inte så mkt som ett myrsteg närmare att bli mamma än vad jag var för två år sedan. Tillbaka på ruta 1. Ruta 0.
Att lilla "Knubben" inte fäste är så här i efterhand egentligen ingen överraskning. Jag var och tog om mina ämnesomsättningsprover (på eget initiativ) för en dryg vecka sedan, och de var inte alls bra! Mitt TSH har gått upp igen - trots höjd Levaxin-dos - och ligger nu på 2,6. Inför IVF vill de att det ska ligga under 1. Chansen att ett embryo fäster och börjar växa är kraftigt försämrad om TSH-värdet är för högt, likaså risken för missfall. Så hur kommer det sig att SU inte har stenkoll på detta värde?!! Varför drar de igång en IVF överhuvudtaget? Jag är faktiskt lite förbannad! Är det verkligen meningen att jag själv ska behöva gå till en annan läkarmottagning och hålla koll på detta och meddela dem att det inte är perfekta förutsättningar för att köra igång en IVF?! Usch, blir så himla arg! Här har man plågat sig med mediciner och mått skit; elakt äggplock och förhoppningar; förlorade arbetsinkomster m.m, och så har det varit lönlöst från början för att läkarna på SU inte kan ordinera ett sketans prov! Och då var det ändå på SU vi gjorde vår fertilitetsutredning dessutom...
Visst, vi kanske lyckas på försök nr två eller tre, men jag får ju inte tillbaka de veckor jag gått runt och mått skit. Vi får inte igen all den energi vi lagt ner på det här, oron, stressen och pressen vi gått igenom. Och om vi inte lyckas på försök två eller tre? Då kommer jag gräma mig ngt sanslöst över det här förlorade försöket.
Den som ändå vore oberoende av pengar och kunde vända sig privat med en gång och tacka nej till landstingsförsöken. För just nu känner jag mig allt annat än väl omhändertagen.
Att lilla "Knubben" inte fäste är så här i efterhand egentligen ingen överraskning. Jag var och tog om mina ämnesomsättningsprover (på eget initiativ) för en dryg vecka sedan, och de var inte alls bra! Mitt TSH har gått upp igen - trots höjd Levaxin-dos - och ligger nu på 2,6. Inför IVF vill de att det ska ligga under 1. Chansen att ett embryo fäster och börjar växa är kraftigt försämrad om TSH-värdet är för högt, likaså risken för missfall. Så hur kommer det sig att SU inte har stenkoll på detta värde?!! Varför drar de igång en IVF överhuvudtaget? Jag är faktiskt lite förbannad! Är det verkligen meningen att jag själv ska behöva gå till en annan läkarmottagning och hålla koll på detta och meddela dem att det inte är perfekta förutsättningar för att köra igång en IVF?! Usch, blir så himla arg! Här har man plågat sig med mediciner och mått skit; elakt äggplock och förhoppningar; förlorade arbetsinkomster m.m, och så har det varit lönlöst från början för att läkarna på SU inte kan ordinera ett sketans prov! Och då var det ändå på SU vi gjorde vår fertilitetsutredning dessutom...
Visst, vi kanske lyckas på försök nr två eller tre, men jag får ju inte tillbaka de veckor jag gått runt och mått skit. Vi får inte igen all den energi vi lagt ner på det här, oron, stressen och pressen vi gått igenom. Och om vi inte lyckas på försök två eller tre? Då kommer jag gräma mig ngt sanslöst över det här förlorade försöket.
Den som ändå vore oberoende av pengar och kunde vända sig privat med en gång och tacka nej till landstingsförsöken. För just nu känner jag mig allt annat än väl omhändertagen.
fredag, maj 23, 2008
Ingen tvekan längre
OBS! Äckelvarning!
Det råder ingen tvekan om saken längre: det är mens jag fått.
Den överjävliga mensvärken igår var kanske tecken nog egentligen, men jag blödde ju inte speciellt mkt, och dessutom mest brunt.
Imorse kom det färskt blod. Mkt blod. Och klumpar.
När jag satte mig på toa så kändes det konstigt i underlivet, det liksom tryckte nedåt på ett sätt jag aldrig känt förut. Jag krystade till och slurp så kom det en stor klump ur mig. Då gick det upp för mig på riktigt: att det inte skulle bli ngn bebis! Vårt lilla embryo, vår lilla "Knubben" landade i toan och kommer aldrig mer att komma tillbaka...
Fy fan vad det suger!!
Det råder ingen tvekan om saken längre: det är mens jag fått.
Den överjävliga mensvärken igår var kanske tecken nog egentligen, men jag blödde ju inte speciellt mkt, och dessutom mest brunt.
Imorse kom det färskt blod. Mkt blod. Och klumpar.
När jag satte mig på toa så kändes det konstigt i underlivet, det liksom tryckte nedåt på ett sätt jag aldrig känt förut. Jag krystade till och slurp så kom det en stor klump ur mig. Då gick det upp för mig på riktigt: att det inte skulle bli ngn bebis! Vårt lilla embryo, vår lilla "Knubben" landade i toan och kommer aldrig mer att komma tillbaka...
Fy fan vad det suger!!
torsdag, maj 22, 2008
Det är kört
Blod.
Inte små spottings som man tydligen kan få av Crinone, nej, vi pratar blod. Och för jävlig mensvärk så det råder ingen tvekan om saken. Det är kört.
Jag har kört på duktigt med Crinone och de senaste dagarna känt mig precis som vanligt, fortfarande lite svullen bara. Lyckades t o m hålla mig från att analysera, väntade tålmodigt in söndagen och testdag. Men nu, 11 dagar efter ET är det slut för denna gång.
Jag mådde bra i morse och tog mitt Crinone, men hux flux nu i em fick jag jätteont i magen à la mensvärk och en timme senare var där mkt riktigt blod...
Och inga ägg fick vi ju i frysen heller, så nu blir det till att börja om från början igen efter sommaren.
FAN!
Inte små spottings som man tydligen kan få av Crinone, nej, vi pratar blod. Och för jävlig mensvärk så det råder ingen tvekan om saken. Det är kört.
Jag har kört på duktigt med Crinone och de senaste dagarna känt mig precis som vanligt, fortfarande lite svullen bara. Lyckades t o m hålla mig från att analysera, väntade tålmodigt in söndagen och testdag. Men nu, 11 dagar efter ET är det slut för denna gång.
Jag mådde bra i morse och tog mitt Crinone, men hux flux nu i em fick jag jätteont i magen à la mensvärk och en timme senare var där mkt riktigt blod...
Och inga ägg fick vi ju i frysen heller, så nu blir det till att börja om från början igen efter sommaren.
FAN!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
