söndag, november 16, 2014

Kostas - vårt mirakel

Jag har dragit mig för att skriva det här inlägget. Kanske har jag varit/är jag rädd för att jinxa det hela, men samtidigt vill jag dela med mig av miraklet:

Jag är gravid. Det tog lång tid innan jag vågade ta ut någon glädje ur faktumet, med tanke på att jag ju faktiskt varit gravid två gånger tidigare och det slutat med missfall, men nu är jag i vecka 30 och man kan väl lugnt säga att vi kommit en bra bit på vägen denna gång.

Vår 7:e och allra sista IVF såg först ut att gå åt skogen också den med bara 3 ägg vid ÄP. Av dem blev 2 st befruktade, så ET planerades till dag 2 efter ÄP. På morgonen kom dock det hemska telefonsamtalet, inget embryo var redo. Jag var helt förstörd. Men, det var äntligen vår tur för ett mirakel och 3 dagar senare, onsdagen den 14 maj - nästan på dagen 8 år efter att jag slängt p-pillren - fanns där en toppenfin blastocyst och väntade på oss! Och hen hänger alltså fortfarande kvar och sprattlar i detta nu omkring som en tok i min mage.

De första månaderna var skitjobbiga, jag har varit så fruktansvärt rädd att något ska gå fel. Sedan vecka 20, då jag kände Kostas röra sig för första gången, så har jag känt mig lite tryggare. Men sedan några dagar tillbaka har jag kommit in i en svacka och är nästan paniskt rädd att hjärtat bara ska stanna en dag. Det känns liksom som att något alltid har gått fel och varför skulle det inte göra det nu också? Nu är det bara några veckor kvar tills jag räknas som fullgången och kanske är det först nu som det kommit ikapp mig, att det här faktiskt KAN gå vägen. Så mycket större blir då rädslan för att det INTE ska göra det. Nu när det nästan är nåbart, barnet som vi kämpat för i 8 år och 7 månader.


13 kommentarer:

stapplandesteg sa...

Underbara nyheter! Jag läste din blogg när jag själv var i IVF-svängen. Dessutom bloggade jag själv (stapplandesteg) då. Massor med grattiskramar till dig. Och våga tro på att det här kommer att gå vägen!

Sara sa...

Men så fantastiskt!! Stort grattis! Förstår din rädsla, men snart har de sista veckorna swishat förbi och ni har er efterlängtade bebis här!

Kram

Tudorienne sa...

Stort grattis! Äntligen!

Nylsa sa...

Åh, superstora grattis, äntligen äntligen!
Det är skitläskigt att vänta och oroas, men nu är det inte långt kvar. Heja dig vad du har kämpat! Kram

Anonym sa...

Grattis grattis grattis!!! Så underbart!
Många många kramar! /Uniflora

Anonym sa...

Stort grattis! Så välförtjänt!!! Känner igen det där med att oroas in i det sista, men nu har ni verkligen statistiken på er sida. /Mary (följde bloggen då jag själv kämpade)

Anonym sa...

Helt fantastiskt, Grattis! Halkade tillbaka hit av en slump och blev så glad för din skull. För ett år sen gick vi i väntans tider och jag känner delvis igen mig, det där med rädslan att det skulle gå åt skogen. Vågade inte ens packa upp skötbordet förens vi kommit hem från BB, spjälsängen inhandlades när bebisen var två veckor...Men är så tacksam för allt vi fått vara med om från plusset och allt vi har framför oss. Ta en dag i taget och ta hand om dig. Grattis igen och lycka till!!!

IVF-Karusell sa...

Wow! Megagrattis! Efter så många år! Äntligen! Klart hen hänger kvar, du skall se att det snart är dags att föda :)

Åh vad roligt! <3

Anonym sa...

Wow! Så fantastiskt kul! Hoppas att allt fortsatt är bra - ser fram emot att (kanske?) få höra hur allt gått! :)

Kram Hanna

FC sa...

Ibland hittar jag in här än (jag som var KaKi och blev FC och nu helt enkelt bara lever). Och jag blir så GLAD. Tiden har gått sedan inlägget. Men jag gläds :-)

Nickby rapporterar sa...

Åh, det här ser jag nu. Och vågar knappt andas. Och skulle så gärna veta hur det slutade / började.

Sara sa...

Hur går det för er? Har Kostas kikat ut och ni landat? Kikar in ibland och hoppas på en uppdatering. 😃

Lisa sa...

Jag blev jätteglad av att läsa om er graviditet. Har följt dig länge, typ jättelänge. Och fortsatt tänka på dig då och då sedan du inte skrivit så ofta. Hoppas allt har gått bra! Vore kul att få höra med från dig. Kram.