Minnet av nattens dröm kom just till mig: jag drömde att jag ammade mitt barn. Jag minns inte om det var en pojke eller en flicka, bara känslan av att det var mitt barn, mitt vackra barn. Jag drömde att det var lite krångel i början - som det ju ofta är vad jag förstått - och att jag fick hjälpa den lill* att få i sig mjölken genom att själv mjölka ur bröstet. Det fullkomligt sprutade i stora strålar rätt in i mitt barns mun (bisarrt, men i drömmen kändes det fullt normalt förstås) och jag minns känslan av glädje över att mjölken iaf räckte och blev över. Efter lite hjälp på traven funkade amningen perfekt, förutom att den lill* bet mig så hårt i bröstvårtan att jag skrek.
Drömmen var så verklig. Jag kunde känna lyckan i drömmen. Lyckan över mitt barn! Jag undrar om den drömmen någonsin blir sann?
måndag, januari 05, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vi får aldrig sluta att hoppas! En dag är det vår tur!
kram
Det låter som en underbar dröm och vem vet, kanske var det en sanndröm. Hoppas det.
kram
Skicka en kommentar