Käre gamle Gyn (Injektionsdag 3, spraydag 23)

Allt gick bra hos Gyn igår. Han hittade (troligtvis) knölen. Svårt att säga med 100% säkerhet eftersom jag omöjligt kunde känna på den och visa samtidigt som han kände. Men han är skicklig min gynekolog, så jag litar på att det var den han kände.

Det känns så skönt att ha varit där och kollat den! Precis som Emma skrev i sin kommentar, så var det inget annat än en svullen körtel och helt ofarligt. Gud så skönt! Nu kan jag släppa det orosmomentet helt och hållet.

Det kändes bra att träffa min gamla Gyn. Jag har gått igenom mkt hos honom under åren. Han var min ständiga räddning under de jobbiga år då jag av ngn anledning fick svampinfektion på svampinfektion på ännu jobbigare svampinfektion (hur orkade jag?). Han var den som tog hand om mig när en svampinfektion visade sig vara herpes och inte alls svampinfektion. Han tog sig tid långt efter mottagningens stängningstid för att trösta mig och ge mig så mkt information som möjligt. Han stöttade mig och tog mig på allvar när jag hade haft samlagssmärtor och oroade mig för endometrios (om jag inte minns fel så sa han efteråt att han skulle äta upp sin sko om jag hade endometrios). Han var den som satte in mig på Levaxin efter att noggrannt ha utrett allt annat som kan ha orsakat mitt mensbortfall. Han stöttade mig och höll tummarna för att vi skulle lyckas bli med barn när mensen väl kommit tillbaka. Och han var den som slutligen remitterade oss vidare till SU, och beklagade att han inte kunde göra ngt mer för oss.

Och nu när jag kom dit så frågade han nästan omedelbart hur det hade gått för oss. Jag berättade om IVF:erna och han antecknade och frågade. Gjorde ett vul, när han ändå var "där nere" och kollade, och sa att allt såg bra ut. Han fick mig att lova att höra av mig och berätta hur det går för oss denna gång, eftersom SU Repro tydligen inte skickar ngr remissvar (konstigt). När jag skulle gå klappade han mig på kinden, tog min hand i sina händer och önskade lycka till och sa att han verkligen höll tummarna för oss.

Käre gamle Gyn. Han är verkligen kanon!

Menopur-meckandet gick bättre igår, eller iaf mindre nervöst. Men jag lyckas fortfarande inte få upp den där sista minidroppen ur ampullerna. Men efter era kommentarer (tack Tingeling och Saga för era tips och råd) så har jag insett att det förmodligen inte är hela världen. Hur jag än vrider och vänder på den där nålen (har även testat det som minivfsaga tipsade om att tömma sprutan på luft och testa igen) så blir det en minimal droppe kvar, och nu får det bli det!

Igår hade jag dock problem med själva injektionsnålen som jag lyckades sticka i fingret! (Ja, jag vet, den ska vara i magen.) Jag hade satt nålen på kanylen och skulle ta av nålskyddet, men det satt som berget och när jag ryckte så lyckades jag på ngt sätt sticka mig i tummen och blodade ner mig själv på magen när jag skulle "klämma fettet" för att ta sprutan. Vilket trassel =) Ikväll gick det trasselfritt, tredje gången gillt! Träffade lite halvilla dock och det kändes en del, men det har man ju lärt sig att stå ut med.

Moster, lilla moster... ännu hänger hon kvar, men det är bara en tidsfråga. Hon har mkt svårt att andas nu och kroppen kommer att ge upp inom de närmaste dagarna. Det finns inga ord.