Äggplock igår

Nu är det överstökat! Igår gjordes äggplock nr 3 på 9 månader. Det känns konstigt att tänka att jag hade kunnat bli mamma om ngr veckor om det första försöket hade lyckats. Men, istället har vi alltså hunnit genomföra 2 hela försök ytterligare under denna tid.

Men igår var det iaf dags för helvetesingreppet en tredje gång och jag var förstås jätterädd innan. Tack och lov togs min smärta på allvar denna gång och de snålade inte med medicinerna, iaf inte under själva operationen. Synd bara att man ska behöva gå igenom ett helvete två ggr för att bli tagen på allvar...

När vi kom till SU 7.30 fick jag utöver de två obligatoriska Pamol-tabletterna också en lugnande och sövande tablett, Flunitrazepam. Den hade uppenbarligen sin verkan, för när BM kom för att hämta in oss till ÄP:t hade jag somnat.

Väl inne på operationsrummet fick jag klättra upp i hemska stolen som vanligt och därefter sattes arsenalen in! Jag fick först av allt lustgasmasken och tydliga instruktioner hur jag skulle andas. När jag tagit ngr djupa andetag förstärktes min redan dåsiga känsla. Därefter fick jag i kanylen utöver det sedvanliga morfinet, Rapifen, också Dormicum, som är ett lugnande/sövande preparat. När det väl var dags för lokalbedövningen var jag redan så borta så jag minns inte ens att de satte den. Jag minns inte mkt från själva äggplocket alls faktiskt, bara små lösryckta fragment. Jag minns att det gjorde lite ont när läkaren började med äggstock nr 2, den högra som har varit ömmast de tidigare gångerna också, och att jag då fick mer morfin och dåsade bort. Vid ett tillfälle försökte jag titta på monitorn men allt var suddigt så jag blundade instinktivt med ena ögat och kisade för att se bättre, varpå hela rummet skrattade lite åt mig. Jag minns också att embryologen sa "ägg" när hon hittat det första ägget. För övrigt minns jag ingenting förrän det var dags att klättra ner ur stolen och stappla in till vårdrummet igen.

Tyvärr blev det lika illa som tidigare ÄP efter ingreppet när smärtlindringen släppte. Jag hade inte mer än lagt mig i sängen innan smärtan i magen blev olidlig. Älsklingen hämtade BM och jag fick en tablett Diklofenak. Efter en halvtimme hade jag fortfarande lika ont och då kom BM äntligen in med det som jag bett om flera veckor tidigare inför ÄP:t - långtidsverkande morfin. På ngr sekunder var smärtan som bortblåst! Enda problemet efter det var för Älsklingen att få mig att vakna till liv, äta ett par mackor och åka hem, när han efter ngn timme var så uttråkad så att han höll på att få spader. Men, hem kom vi och sedan sov jag som en stock till kl sju på kvällen och idag har jag sovit så gott som hela dagen. Välbehövt!

Och resultatet... fem ägg. Jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte är besviken. Vid vul:et i söndags syntes åtminstone 9 äggblåsor varav 7 var i lagom storlek, och så blev det bara 5. Det är lika få som första gången och hälften så många som förra... och det som oroar mig är att jag vet hur det slutade de gångerna. Med bara ett dugligt embryo. Imorn får vi veta om det slutar likadant denna gång, eller rent av sämre. Mellan 9 och 10 imorn ska de ringa om det inte blir ngn ET. Jag kommer att gå som på nålar hela förmiddagen. Förhoppningsvis håller telefonen tyst och vi kan åka till SU kl 14 som planerat och jag kan få tillbaka ett eller två embryon. Ngt annat orkar jag inte ens föreställa mig just nu.