Back in town (Spraydag 12)

Hemma igen efter nyårsveckan i Lindvallen, Sälen. Jag, Älsklingen och halva hans släkt... kul, men ansträngande. Det är ju inte detsamma som ens egen släkt om man säger så... speciellt inte under sprayperioden.

Jag har aldrig varit ngn skidåkare, det var så gott som helt nytt för mig när vi var i Sälen för ett år sedan och pga dåligt väder och dålig utrustning blev det bara ngn timmes åkning på hela veckan (förutom på längden). Så det var bara att börja från scratch denna vecka. Första dagen hankade jag mig fram i de gröna backarna men efter en privatlektion med en av de duktiga skidlärarna på dag två, så lossnade det ordentligt och jag upptäckte hur kul det faktiskt var! På lördagen började det gå riktigt bra och jag vågade t o m ta en sväng i en röd backe, så det var allt lite synd att det bar av hemåt nästa dag. Men nog är det skönt att vara hemma! "Borta bra, men hemma bäst."

Sprayningen rullar på, dag 12 idag och förutom äckelpäckelsmaken är den enda biverkningen trötthet. Jag började märka av det ordentligt efter ngr dagar i Sälen då jag var tvungen att pausa två ggr i backen på väg upp till vår stuga. Tyvärr gick det ju ut en hel del över skidåkningen också och det blev inte många åk i backarna innan jag var i behov av en paus för att orka fortsätta igen. Trist. Jag hatar att känna mig begränsad! Jag är van att ha fullt av energi och känna mig stark och frisk. Nu när de senaste årens helvete med hypotyreosen äntligen är på väg bort så ska man proppa sig full med en massa hormoner som gör en lika trött ändå. Suck!

Mensen dök iaf upp igår, med dunder och brak och världens mensvärk. Mindre kul när hela dagen spenderades i bilen. Jag hatar mensvärk! Jag tycker dessutom att den varit värre under IVF:erna, så här ont brukar jag iaf inte ha och aldrig på dag 2. Jävla skitmens!

Dags att spraya igen...