Sleepless in Götet

Jag kan inte sova.

En sysslolös vecka räcker för att vända upp-och-ned på min dygnsrytm. Jag är en äkta nattuggla och har varit det så länge jag själv kan minnas. Dödstrött på mornarna och klarvaken och som mest klartänkt runt midnatt.

Imorse skulle jag ju dock upp på jobbintervju så för säkerhets skull tog jag en insomningstablett igår kväll för att inte ligga vaken till kl 3 som natten innan, och jag somnade som en stock. Trots det var jag i morse lika morgontrött som alltid, det ligger väl helt enkelt i mina gener. Dessutom kände jag mig småfull av tabletten och hade ännu svårare än vanligt att masa mig ur sängen.

Då kan man kanske tro att det skulle leda till att jag enkelt kunde somna ikväll, men icke sa Nicke. Jag var dödstrött vid 20-tiden, men det kändes ju lite väl tidigt att gå och lägga sig redan då. Så nu när jag borde sova är jag förstås pigg igen. Och imorn kommer jag väl att sova bort halva dagen igen. Usch, ibland blir jag så trött på mig själv.

Älsklingen ligger ett par meter bort och snarkar så att rutorna skallrar, och jag är avundsjuk på honom. Han hör till den där bortskämda sorten som kan somna var och när som helst, bara han blundar några sekunder.

Inte nog med att det är allmänt orättvist, hans snarkningar à la grizzlybjörn underlättar ju inte direkt för en sömnlös jävel som jag...

Så, här sitter jag och kollar på kassa b-filmer på filmkanalerna och bloggar om ingenting alls.