Intervjun avklarad

Jaha, då är det bara att vänta... Var på jobbintervjun idag och nu måste jag vänta i tre veckor på att få besked.

Av oss tre som var där var jag helt klart högst kvalificerad och när vi pratade lite medan arbetsgivaren inte var i rummet, så visade det sig att jag hade blivit erbjuden en högre lön än de andra två. Men det är ju för den sakens skull ingen garanti.

Kan varken säga bu eller bä om själva intervjun. Det där är så himla svårt! Jag hatar jobbintervjuer, man vet aldrig vad de vill höra och jag får alltid blackout när jag ska svara på deras frågor.

Det värsta jag vet är när de frågar vad man har för dåliga egenskaper. Jag kan komma på ett helt gäng, men de har alltid bara med relationer och privatliv att göra och därför sitter jag alltid som ett frågetecken och kan inte komma på något. Hur ödmjukt verkar det? Men ärligt talat, vad vill de egentligen att man ska säga?! De vill väl knappast höra att man är en lat jävel, aldrig kommer i tid, inte kan ta kritik, är långsam, eller någon annan skit? Så varför frågar de egentligen?

Jag drog till med att jag är pedant (vilket det i och för sig ligger något bakom) och har svårt att släppa ifrån mig saker innan jag är helt nöjd. Får väl hoppas att det svaret gick hem... Tjejen var ett riktigt stone face.

Vänta vänta vänta... Jag är duktig på att vänta. Är vi inte alla det, vi ofrivilligt barnlösa?