Strax efter mitt inlägg igår så satte mensvärken igång - precis som väntat. Och vid nästa toabesök kom det mycket riktigt rosa på papperet - precis som väntat. Illamåendet var under eftermiddagen som bortblåst - precis som väntat.
Jag beslöt mig för att försöka få ett slut på det hela så fort som möjligt och göra ett gravtest när jag kom hem från jobbet. Jag vill hellre veta att det är kört än gå och hoppas ett par dagar till tills mensen sätter igång ordentligt.
Döm om min förvåning när TVÅ streck kommer fram på testet - inte alls som väntat! Inte med en gång, men efter ett par minuter kom där ett mycket mycket svagt, men ändå tydligt, andrastreck. Jag lät testet ligga kvar i badrummet och när Älsklingen kom hem ~10 min senare bad jag honom gå in och titta. "Ett starkt och ett svagt streck" sa han, "Vad betyder det?"
Ja, vad betyder det...?
Nu är jag nojjigare än någonsin. Skrutten har uppenbarligen fortsatt dela sig och fastnat. Men sen då? Varför ett så svagt streck? Och vad betyder de rosa (och nu bruna) flytningarna? Och mensvärken som kom från ingenstans helt plötsligt igår? Jag vill inte att det ska vara så, men jag misstänker starkt att det håller på att sluta precis som vår förra graviditet: med ett mycket tidigt missfall.
På kvällen igår åkte vi iväg och köpte ett CB digital. Jag ville ha det hela mer svart på vitt. Inga jobbiga streck att tolka... Så imorse kl 5.15 blev det dubbeltest: CB digital + samma sorts sticka som jag testade med igår. För att vara säker på att göra allting rätt denna gång så satte jag klockan på 5 min, för då var det dags att avläsa stickan enligt instruktionerna.
Älsklingen fick titta. Samma svaga streck (kanske t o m lite svagare?) och CB sa "Gravid 1-2 veckor". Ja, imorn är det ju 2 veckor sedan ET, men "1-2 veckor" är ju också samma sak som ett svagt streck. Dvs det finns hCG, men inte så mycket...
Och symptomen? Illamåendet smög sig på igen igår på kvällen och imorse fanns det där också. Men man kan ju undra om jag mår illa för att Skruttet lever eller om jag mår illa för att jag sett de där strecken...
Jag hatar verkligen den här ovissheten. Jag hatar den här rädslan som sitter där innanför bröstbenet som ett litet djur och river i mina inälvor. Jag inser genast att om nu inte mensen kommer, då kommer djuret ändå att vara mitt sällskap i många månader framöver...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Förstår att det är riktigt jobbigt. Väntan är som psykisk terror. Det värsta är att det enda du kan göra är att vänta.
Jag hoppas med dig!
Kram Pez
(vägen till ett mirakel)
Grattis till ditt plus! Till dina två streck. Det är ju fantastiskt!
Jag hoppas verkligen de håller i sig och om du kan.. börja hoppas nu! Det är mycket roligare att hoppas än att oroa sig. Och som du säger - djuret kommer finnas kvar (för alltid kan jag säga) så försök stryka honom lite medhårs.
/Uniflora
Jag förstår att du är orolig. Just nu just här är du ändå gravid. Och det är jag glad över. Men väntan är terror. Jag fortsätter hålla tummarna.
Shit vad jobbigt. Men ändå, du är gravid, det finns en chans och jag hoppas för dig.
Tack för stödet tjejer! Visst har ni rätt. Just NU är jag iaf gravid. Slutar det i missfall så kommer jag bli helknäckt oavsett om jag varit inställd på det eller på bebis.
Så nu kör jag med Panodil för att slippa känna och överanalysera mensvärken (som igår kväll flyttat från magen till ländryggen). Oron kan jag aldrig göra mig av med helt, men jag har iaf bestämt mig för att TÄNKA positivt!
Kramar till er!
Skicka en kommentar