Snart orkar jag inte mer.
Jag vet fortfarande inte hur detta kommer att sluta. Jag vet inte om vår älskade skrutt lever eller ligger död i min kropp. Och det finns ingenting jag kan göra för att få veta heller.
Mensvärken och flytningarna har hållit i sig hela helgen. I söndags började det göra mer ont och då blev jag förstås övertygad om att det var kört.
Testade igen igår morse och var helt inställd på minus eller iaf ännu svagare plus, men då var det istället starkare. Och hoppet föddes igen. Hade ingen mensvärk på hela förmiddagen och kom bara pyttelite brun flytning och jag började nästan slappna av lite... men på eftermiddagen satte det fart igen: rejäl mensvärk i både mage och ländrygg och som ett brev på posten även blodblandad trådig flytning. Helt knäckt kröp jag ner i sängen när jag kom hem. Efter ca 30 minuters vila var värken borta igen och höll sig borta hela kvällen, även när jag var iväg på körövning. Flytningarna avtog dessutom.
Idag har det varit samma visa igen: varken blod eller värk hela förmiddagen och jag började på nytt att andas ut. Men efter lunch smög den sig på igen, den hemska mensvärken. Tre täta toalettbesök med samma resultat: trådigt blod på papperet. Och nu efter några timmar i hemmets lugna vrå är värken återigen borta och det har bara kommit lite brun flytning.
Jag fattar verkligen ingenting. Någon som varit med om något liknande? Orkar inte kastas mellan hopp och förtvivlan fler gånger, men känns inte som någon större idé att åka till gynakuten heller. Vad kan de egentligen se i vecka 4+3 liksom? I alla fall inget hjärta, och det är det enda som hade kunnat lugna mig nu.
Detta är verkligen psykisk terror...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Ja det är terror. Och som du säger, inte mycket att göra. Men, det här kan ju mycket väl gå bra. Allt du beskriver är ju, trots att det är terror, normalt. Jag hoppas i alla fall!
Jag hade exakt likadana blödningar och mensvärk efter senaste IVF och det blev ett plus på Stickan ändå. Jag trodde att det var hopplöst men blödningarna avtog efter ett tag, men värken (som kom fram och tillbaka) höll i sig. Efter ca 9 månader kom vår älskade son!
Det är normalt att livmodern värker - "växtvärk". Hoppas hoppas hoppas att du också får uppleva livets bästa!
Håller så tummarna! När jag blev gravid via IVF hade jag jätteont (o var som du i upplösningstillstånd) de första veckorna. När jag nu dessutom 2 ggr blivit gravid på naturlig väg har det börjat med tokmensvärk, som höll i sig i några veckor. Så värk kan ju faktiskt vara positivt. O gammalt blod ska ju inte betyda någonting, så jag hoppas verkligen att det är er tur nu! Kram från Hanna
Så fruktansvärt att ni skall behöva gå igenom detta J!
Håller tummar och tår för att det går vägen för er den här gången!
Styrkekramar till dig och mannen.
Elle
Tudorienne - Tack söta du! Jag hoppas så att du har rätt!
Anonym - Min "mensvärk" är riktigt rejäl, som första mensdagen. Sitter i både mage och ländrygg (som jag brukar ha vid mens). Var din jättekraftig? När började dina flytningar/blodet? Grattis till er son! Skönt att höra din solskenshistoria!
Hanna - Tack! Hade du flytningar/blödning också eller bara värken? Kram
Elle - Tack så mkt! Kram
Svar på frågorna: min värk var inte extrem men det molade och värkte rejält. Började i samband med blödningarna vid RD 9-10, så jag var övertygad om att det var riktig mens och inte ens någon idé att testa...orkade inte se ett minus på stickan - igen. Jag grät och förbannade mig själv och hela den orättvisa världen varje dag, men blödningarna avtog som sagt. värken höll dock i sig längre.
Solskenshistorier finns verkligen, trodde aldrig att det skulle gå vägen men det gjorde det!
Jag hoppas verkligen att liten växer i dig fortfarande. Jag har ett par vänner som gått igenom hela sina graviditeter med blödningar och smärtor.
Snart får du veta!
jag antar att du vet vid det här laget, men jag vill ändå skriva att jag gick igenom 10 veckor med blödningar, ganska kraftiga från och till. jag hade molvärk som var som mensvärk, kanske inte lika kraftig som vanlig mensvärk, men då har jag också monstersmärtor vid mens.
Jag trodde jag fick ett missfall, de på sjukhuset trodde det i v.5 och jag blev hemskickad med cytotec och stor blödning och jag tog dem, men flera veckor senare visade det sig att jag fortfarande var gravid.
så det jag trodde var rester och smärtor efter missfallet var faktiskt fortfarande graviditeten.
jag ska hålla mina tummar för dig, för er!
Hur går det? Fortsätter hålla tummarna!
Flytningar ja, men inget blod. Dock extrem mensvärk, mkt värre än vanligt (o sur o grinig - som vanligt...) o ont i ländryggen (som jag inte brukar ha). Hoppas verkligen att det går bra för er! Kram!
Tack alla som läser och stöttar! Vad skulle jag göra utan er?
Anonym - Det låter ju faktiskt precis som för mig. Värken och det bruna kom före plusset. Känner igen mig precis.
Uniflora - Tack vännen! Ja det verkar ju vara väldigt vanligt detta, men jag hade hellre sluppit!
moi - Nä, än vet jag inget mer tyvärr. Fast det känns ju förstås bättre än megablödning och uppenbart missfall! Tack för att du delar med dig av din historia. Vad är cytotec? Mot blödningen va? Inget som skadade din bebis väl?
Hanna - Låter ju precis som mig. Även det där med sur och grinig, ha ha! Min sambo är inte poppis hos mig just nu, stör mig på allt han gör, stackaren! Kram
Skicka en kommentar