Zombie (Injektionsdag 2, spraydag 22)

Det blev visst inte så pronto, men här kommer iaf uppdateringen:

Tiden rullar på, jag traskar genom dagarna som en levande död. Åtminstone känns det så ibland. Fast egentligen mår jag mkt mkt bättre än vad jag hade väntat mig, jag är bara så förfärligt trött hela tiden.

Jag är vanligtvis en kvällsmänniska och är gärna uppe sent och har ofta svårt att somna när jag väl har gått och lagt mig. Nu vill jag bara stupa i säng och sova så fort jag kommer hem, för att inte tala om hur ofantligt svårt det är att ta sig ur sängen på mornarna. Antar att detta är en försmak av hur trött man är i början av graviditeten, så det är väl nyttig lärdom.

I övrigt så har faktiskt många av biverkningarna gått tillbaka sedan första sprayveckan - och andra antar jag att jag har vant mig vid och därför inte känner av på samma sätt längre.

• Trötthet - Detta är den enda biverkning som fortfarande blir värre och värre för varje dag. Ibland känner jag mig helt övertygad om att jag kommer att somna i lunchrummet på rasten och vakna först när de kommer upp från avdelningen och undrar var jag håller hus... fast det kommer ju förstås inte hända, hoppas jag! =) Det som är tråkigt är att jag inte orkar sånt jag brukar orka och skulle vilja göra. Träningen har ju t ex varit totalt obefintlig hittills och jag kommer väl förmodligen inte orka med den de närmaste dagarna heller... och sedan har ju äggen förhoppningsvis börjat växa till och då får man ju inte träna som vanligt, inte springa iaf. I dagsläget är jag glad om jag ens orkar ta hand om disk, tvätt och städning här hemma, men det är knappt.
• Yrsel - Så gott som borta! Den har bara dykt upp ngn enstaka gång sedan den första veckan.
• Huvudvärk - Första sprayveckan hade jag huvudvärk varje dag, men sedan dess har jag bara haft lite känningar då och då. Fick iof värsta migränanfallet i förrgår och var tvungen att åka hem från jobbet, men det var nog pga den ständiga tröttheten tror jag. Jag sov i 12 timmar och dagen efter kände jag mig fortfarande lite groggy, men migränen kom inte tillbaka tack och lov!
• Irriterade slemhinnor i näsan - Det verkar som att de vande sig ganska snabbt, blödde lite första 5 dagarna men sedan dess har det fungerat bra.
• Vaginal torrhet - Märkte bara av detta under mensen, nu känns det som vanligt igen.
• Känslomässigt instabil - Även här har det gått över förväntan! Kanske att jag är lite känsligare och har kortare stubin, men jag har klarat mig utan knepiga utbrott (hmmm, bortsett från en gråt- och ilskeattack över att Älsklingen hade tagit ostbågarna som jag var sugen på.... kanske inte ett fullt normalt utbrott ändå).
• Värmevallningar!! - Oj oj oj! Tyvärr måste ju denna biverkning läggas till listan nu. Denna lilla försmak har inte fått mig att se fram emot klimakteriet direkt! Bara under den tid jag suttit här och knåpat på det här inlägget har tröjan åkt av och på 4 ggr. Om det hade rört sig om en ständigt förhöjd kroppstemperatur hade det ju bara varit att klä sig annorlunda, men de här vallningarna dyker på en som gubben ur lådan när man minst anar det! Det är svårt att beskriva dem för någon som inte vet hur det känns, men man kan likna det vid febervallningar, det rör sig inte direkt om att man blir svettig utan hettan sitter liksom inuti: hela ansiktet hettar, bröstet, ryggen och magen känns som on fire!! Lika snabbt som de dyker upp försvinner de igen och man börjar frysa, nåja, jag gör det iaf. Den här biverkningen ser jag verkligen fram emot att bli av med!
• Acne - Den här biverkningen var jag verkligen rädd för och i början av förra veckan var jag övertygad om att den skulle förtjäna en topplacering på listan. Pop, pop, pop och en morgon vaknade jag med en finne mitt i pannan, en på hakan och en på kinden. "Åh nej, nu är det dags", tänkte jag. Men tack och lov blev det inte så, de tre musketörerna har nu lämnat mitt ansikte och inga nya har hälsat på. Tack för det televerket!

Allt som allt så mår jag bättre än jag hade väntat mig och fungerar i stort sett som vanligt.

Igår tog jag min första spruta, Gonal-F 112,5 IE och nu håller jag tummar och tår för mina små ägg där inne! Det känns bisarrt att sticka en spruta i magen på sig själv, men å andra sidan så känns det knappt och det är ju huvudsaken. Jag är inte det minsta spruträdd och har hög smärttröskel men det är nog grejen i sig som gör mig lite nojjig. Jag som inte ens tar vanliga värktabletter om jag inte absolut måste, och nu bombarderar jag min stackars kropp med hormoner genom både sprutor och spray, det är ett under att den inte är mer chockad! Inte nog med det, pollensäsongen är ju igång och det betyder för min del både nässpray, ögondroppar och om jag har otur inhalator (fast den håller jag på tills jag absolut måste). Jag känner mig som en vandrande kemikalie.... men vad gör man inte för att bli mamma?