onsdag, april 30, 2008
Det börjar dra ihop sig! (Injektionsdag 8, spraydag 28)
Mitt möte med lilla sprutan ikväll var mindre roligt. Jag lyckades pricka mitt i ett blodkärl och det gjorde ont som sjutton! En stor röd bloddroppe trängde sig fram så fort jag drog ur nålen och jag fick trycka länge och väl med ett papper för att få det att sluta. Som om inte det var nog, så var det dessutom dags att byta spruta idag och den gamla sprutan räckte bara till halva dosen. Självklart hände exakt samma sak med spruta nummer två och nu sitter jag här med ett fint märke på var sida om naveln. Man känner sig som en levande nåldyna.
Jag har börjat känna av stimuleringen nu också, åtminstone tror jag att det är det som känns. Det ömmar i äggstockarna ungefär som vid ÄL och när jag gör vissa rörelser så sticker det till där inne. Det känns bra att känna ngt, tryggt att veta att det iaf händer ngt där inne. Nu hoppas jag bara att helgen går fort så att det snart blir måndag och jag får veta...
Om allt går enligt planerna så blir det ÄP nästa onsdag. Det är en vecka från idag. Det känns helt bisarrt! Pirrigt, spännande, oroligt... overkligt. Men efterlängtat, o så efterlängtat!
måndag, april 28, 2008
Doshöjning och pollenbesvär (Injektionsdag 6, spraydag 26)
I övrigt rullar det på som det ska med behandlingen. Jag var på SU imorse och tog blodprov och fick höja dosen till 150 IE. Samma dos gäller imorn, och på onsdag morgon (som skulle varit min sovmorgon) blir det nytt blodprov. Vecka 19 kryper närmare och närmare, börjar allt kännas lite pirrigt nu. Det känns helt bisarrt att tänka att jag kan vara gravid en dryg vecka från nu. Och ändå har man tänkt och hoppats det varje månad i 2 år! Fast nu är det ju på ett helt annat sätt, mer verkligt. Det går ju inte att bortse ifrån att oavsett hur det slutar så kommer jag (om behandlingen nu blir lyckad vad gäller ÄP och befruktning) ha ett litet, litet liv i mig, om så bara för en kort period. Tanken är svindlande!
torsdag, april 24, 2008
Zombie (Injektionsdag 2, spraydag 22)
Tiden rullar på, jag traskar genom dagarna som en levande död. Åtminstone känns det så ibland. Fast egentligen mår jag mkt mkt bättre än vad jag hade väntat mig, jag är bara så förfärligt trött hela tiden.
Jag är vanligtvis en kvällsmänniska och är gärna uppe sent och har ofta svårt att somna när jag väl har gått och lagt mig. Nu vill jag bara stupa i säng och sova så fort jag kommer hem, för att inte tala om hur ofantligt svårt det är att ta sig ur sängen på mornarna. Antar att detta är en försmak av hur trött man är i början av graviditeten, så det är väl nyttig lärdom.
I övrigt så har faktiskt många av biverkningarna gått tillbaka sedan första sprayveckan - och andra antar jag att jag har vant mig vid och därför inte känner av på samma sätt längre.
- Trötthet - Detta är den enda biverkning som fortfarande blir värre och värre för varje dag. Ibland känner jag mig helt övertygad om att jag kommer att somna i lunchrummet på rasten och vakna först när de kommer upp från avdelningen och undrar var jag håller hus... fast det kommer ju förstås inte hända, hoppas jag! =) Det som är tråkigt är att jag inte orkar sånt jag brukar orka och skulle vilja göra. Träningen har ju t ex varit totalt obefintlig hittills och jag kommer väl förmodligen inte orka med den de närmaste dagarna heller... och sedan har ju äggen förhoppningsvis börjat växa till och då får man ju inte träna som vanligt, inte springa iaf. I dagsläget är jag glad om jag ens orkar ta hand om disk, tvätt och städning här hemma, men det är knappt.
- Yrsel - Så gott som borta! Den har bara dykt upp ngn enstaka gång sedan den första veckan.
- Huvudvärk - Första sprayveckan hade jag huvudvärk varje dag, men sedan dess har jag bara haft lite känningar då och då. Fick iof värsta migränanfallet i förrgår och var tvungen att åka hem från jobbet, men det var nog pga den ständiga tröttheten tror jag. Jag sov i 12 timmar och dagen efter kände jag mig fortfarande lite groggy, men migränen kom inte tillbaka tack och lov!
- Irriterade slemhinnor i näsan - Det verkar som att de vande sig ganska snabbt, blödde lite första 5 dagarna men sedan dess har det fungerat bra.
- Vaginal torrhet - Märkte bara av detta under mensen, nu känns det som vanligt igen.
- Känslomässigt instabil - Även här har det gått över förväntan! Kanske att jag är lite känsligare och har kortare stubin, men jag har klarat mig utan knepiga utbrott (hmmm, bortsett från en gråt- och ilskeattack över att Älsklingen hade tagit ostbågarna som jag var sugen på.... kanske inte ett fullt normalt utbrott ändå).
- Värmevallningar!! - Oj oj oj! Tyvärr måste ju denna biverkning läggas till listan nu. Denna lilla försmak har inte fått mig att se fram emot klimakteriet direkt! Bara under den tid jag suttit här och knåpat på det här inlägget har tröjan åkt av och på 4 ggr. Om det hade rört sig om en ständigt förhöjd kroppstemperatur hade det ju bara varit att klä sig annorlunda, men de här vallningarna dyker på en som gubben ur lådan när man minst anar det! Det är svårt att beskriva dem för någon som inte vet hur det känns, men man kan likna det vid febervallningar, det rör sig inte direkt om att man blir svettig utan hettan sitter liksom inuti: hela ansiktet hettar, bröstet, ryggen och magen känns som on fire!! Lika snabbt som de dyker upp försvinner de igen och man börjar frysa, nåja, jag gör det iaf. Den här biverkningen ser jag verkligen fram emot att bli av med!
- Acne - Den här biverkningen var jag verkligen rädd för och i början av förra veckan var jag övertygad om att den skulle förtjäna en topplacering på listan. Pop, pop, pop och en morgon vaknade jag med en finne mitt i pannan, en på hakan och en på kinden. "Åh nej, nu är det dags", tänkte jag. Men tack och lov blev det inte så, de tre musketörerna har nu lämnat mitt ansikte och inga nya har hälsat på. Tack för det televerket!
Allt som allt så mår jag bättre än jag hade väntat mig och fungerar i stort sett som vanligt.
Igår tog jag min första spruta, Gonal-F 112,5 IE och nu håller jag tummar och tår för mina små ägg där inne! Det känns bisarrt att sticka en spruta i magen på sig själv, men å andra sidan så känns det knappt och det är ju huvudsaken. Jag är inte det minsta spruträdd och har hög smärttröskel men det är nog grejen i sig som gör mig lite nojjig. Jag som inte ens tar vanliga värktabletter om jag inte absolut måste, och nu bombarderar jag min stackars kropp med hormoner genom både sprutor och spray, det är ett under att den inte är mer chockad! Inte nog med det, pollensäsongen är ju igång och det betyder för min del både nässpray, ögondroppar och om jag har otur inhalator (fast den håller jag på tills jag absolut måste). Jag känner mig som en vandrande kemikalie.... men vad gör man inte för att bli mamma?
onsdag, april 23, 2008
Oj oj oj
Jobb, jobb och mer jobb upptar all min tid just nu, men behandlingen rullar iaf på som den ska! Blodprovet i måndags visade att jag är nedreglerad så ikväll börjar jag med sprutorna!
Dessvärre kallar plikten nu också.... ska uppdatera mer ikväll, om jag orkar!
tisdag, april 08, 2008
Spraydag 6
Jag har förberett mig på att inte ha så mkt ork under denna period och därför medvetet dragit ner på min verksamhet och istället tagit ett jobb på Åhléns där jag jobbade i julas. Det betyder oerhört mkt att inte hela tiden ha pressen på mig att skaffa fler kunder, marknadsföra mig, vara framåt och "gå-påig" och allt annat som krävs när man driver eget företag. Som egenföretagare tar man ju alltid med sig jobbet hem och är aldrig riktigt ledig. Nu njuter jag av att kunna gå till jobbet på morgonen och när jag går ut genom dörrarna på kvällen lämna det bakom mig till nästa dag. När jag stämplat ut kan jag slappna av. Det betyder verkligen jättemkt i en sån här situation. Dessutom får jag en fast inkomst och det är ju aldrig fel, inte minst vad gäller en framtida föräldrapenning... Villkoren för företagare är ju minst sagt konstiga på den biten. Varför är det så egentligen? *gruff gruff*
Hursomhelst så sprayar jag duktigt och kan konstatera att det är rätt starka hormoner det rör sig om! Jag mår ungefär som väntat och blir det inte värre än så här så känns det som att jag kommer att kunna fungera hyfsat normalt under denna period.
Följande biverkningar kan jag hittills skriva under på:
- Trötthet - Jag har väl aldrig varit speciellt förtjust i att gå upp på morgonen, men det här är ngt annat. Jag känner mig ungefär som innan jag började med Levaxin. Det är en trötthet som sitter i största delarna av dagen. Men med denna trötthet följer faktiskt också en fördel: jag har lättare att somna på kvällen! Jag är väldigt lättstörd och har ofta svårt att somna, men den senaste veckan har jag faktiskt somnat inom en halvtimme efter att jag lagt mig i princip varje kväll, det är rekord för mig! Fast tyvärr håller tröttheten i sig även dagtid och det är ju ingen höjdare...
- Yrsel - Det här är nog den jobbigaste biverkningen. Tack och lov dyker den bara upp precis efter varje sprayning och håller i sig upp till en timme. Under denna timme (tre ggr om dagen) gör jag bäst i att ta det så lugnt jag kan, röra mig långsamt och inte ta mig för ngt fysiskt ansträngande.
- Huvudvärk - Japp, där kom den. Även jag kan skriva under på denna biverkning. Tack och lov så har den inte varit så illa som första spraydagen igen, men den sitter där i stort sett hela tiden. En lätt till måttlig spänningshuvudvärk över pannan.
- Irriterade slemhinnor i näsan - Redan dag 2 började det komma blod ur näsan när jag snöt mig. I övrigt känner jag inte av det.
- Vaginal torrhet - Jag började ju spraya på dag 1 av min cykel och hade alltså mens de första spraydagarna. Då jag använder tampong märktes denna biverkning ganska tydligt. Hur det fortskrider nu när mensen är slut återstår att se...
- Känslomässigt instabil - Hmmm, jag anar denna biverkning på så sätt att jag känner mig ovanligt "lipig" och kanske aningen överkänslig.
Nu låter det ju som att jag går runt här och mår skit mest hela tiden, men så farligt är det faktiskt inte. Jag är vid gott mod och glad och tacksam över att vi får denna hjälp, så att vi förhoppningsvis får bli föräldrar inom en inte allt för avlägsen framtid.
Jag kan också gladeligen nämna att jag hittills har sluppit följande: sömnlöshet, viktförändring (är väl kanske lite tidigt att avgöra iof), ödem, värmevallningar (dessa har jag fasat för, och de kommer väl senare i behandlingen är jag rädd), muskelsmärtor, förminskade bröstkörtlar (detta fasar jag riktigt för, då jag har stora bröst är jag rädd för att de ska reduceras till ett par skinnlappar!), depression, acne, myrkrypningar m.fl. Sen finns det ju en hel massa fler som inte än går att avgöra om jag slipper eller ej. Men så länge de inte dykt upp så bestämmer jag att de inte kommer att göra det heller, så det så!
För övrigt har jag en liten fundering angående Synarela. Följande står att läsa i bipacksedeln: "Under behandling måste du använda ett icke hormonellt preventivmedel (kondom, pessar) för att förhindra graviditet. Detta kan verka underligt om du behandlas för att bli gravid men avsikten är att uppnå graviditet först när behandlingen med Synarela är avslutad."
Detta nämnde varken läkaren eller BM ett knyst om när vi var där förra veckan. Efter att ha lusläst FASS (och bl. a. fått veta att denna medicin orsakat fostermissbildningar vid djurförsök) framstår detta för mig som högst märkligt! Varför får man inte information om detta inför behandlingen? Har ni andra IVF:are fått det? Och hur har ni gjort under behandlingen? Har ni följt det läkaren sagt (eller inte sagt) eller det som står i bipacksedeln?
Dags för sprayning nr 2 idag...
torsdag, april 03, 2008
Spraydag 1
I måndags var vi på första besöket på SU:s IVF-avdelning (visserligen är det samma avdelning som vi gjorde utredningen på, men ja ja). Vi fick träffa läkaren, som mest gick igenom våra papper, och barnmorskan som vi planerade behandlingen tillsammans med. Jag framförde mitt önskemål om att få börja spraya redan på dag 1 och det var fritt fram! Snabba ryck när karusellen väl är igång, det känns bra!
Mensen kom precis som beräknat idag och för första gången på länge länge måste jag erkänna att jag känner mig glad över att ha fått mens! Nu får vi ju börja! Så, nu sitter jag här alldeles nysprayad. Har just tagit min allra första dos Synarela. 3 ggr om dagen kommer jag nu plocka fram lilla nässprayen (som f ö smakar skit och svider som f-n i näsan, men vad gör väl det?), och varje sprut tar oss ett steg närmare målet! Till skillnad från vad ett vanligt "traditionellt" sprut à la sängkammarvariant lyckats åstadkomma...
Hos läkaren bestämdes också att det kommer att bli ICSI för vår del, inte helt överraskande. Det oroar mig en aning. Det innebär ju att ägget inte kommer att befruktas i skål som vid IVF utan att labpersonalen i stället kommer att välja ut en spermie för varje ägg som sprutas direkt in i ägget. Det som oroar mig med detta är att den naturliga biten av befruktningen försvinner helt. Vid en vanlig IVF placeras ju ägget i en skål tillsammans med en mängd spermier och de får "fajtas" om äran precis som de gör inne i kvinnans kropp vid en "sängkammarbefruktning". "Survival of the fittest" liksom. Vid ICSI däremot väljer man ju ut de spermier som ser bäst ut, men det kommer ju inte nödvändigtvis innebära att de är bäst. Men, nu är det så det kommer bli och det är bara att finna sig i.
Ett annat orosfrö har redan börjat gro hos mig: hur kommer jag egentligen må av alla de här hormonerna? Jag har varit så himla stursk inför det här och tänkt att det nog inte kommer påverka mig så mkt. Jag får ju aldrig PMS, reagerade inte ett smack på p-piller trots starka trefaspiller och vid de två tillfällen under mitt liv som jag tagit dagen-efter-piller har jag inte heller känt av någonting (vi pratar alltså samma piller som de flesta kvinnor mår pyton av och många många t o m spyr upp igen). Så, jag tycker att jag fixar hormoner rätt bra helt enkelt. Men nu... redan efter 1:a sprayningen känner jag mig synnerligen konstig. Nästan som på beställning lade sig som ett lock över pannan (som begynnande spänningshuvudvärk) precis efter jag satt tillbaka flaskan i badrumsskåpet. Bara ngr sekunder senare smög sig yrseln på och synförändringarna, det känns ungefär som när det är ett migränanfall på gång. Usch, ska det vara så här? Och nej, jag är inte typen som inbillar mig, snarare motsatsen...