Trött och ledsen. Tröttledsen. Trött på att vara ledsen. Spänningshuvudvärken försöker gräva sig ut ur pannbenet på mig. Borde förmodligen inte alls sitta framför datorn...
Jag hade fel. Vi löste inte allt idag. Han kom inte ens hem, vägrade. "Vill vara själv". Hur fan ska vi kunna lösa våra problem på det sättet? Han ställer ju bara till nya när han gör så här.
Jag tycker att han beter sig väldigt omoget. Elakt och själviskt. Han skiter i vad jag känner, vad jag vill.
Jag önskar inget hellre än att vi ska kunna sitta ner som två vuxna och prata om våra problem, berätta för varann vad vi känner, k o m m u n i c e r a. Det känns som att det är alldeles för mkt envägskommunikation i vårt förhållande: jag pratar, jag berättar vad jag känner, jag säger hur jag vill ha det, jag önskar... men sällan, sällan får jag ngt gensvar. Varje gång det kommer på tal så försäkrar han mig att han också tycker att det är viktigt med kommunikation, men när det väl kommer till kritan så vet han ju inte hur man gör! Borde man inte veta det vid 33 års ålder?
Jag inbillar mig att hans beteende är typiskt manligt: stoppa huvudet i sanden, fly från konflikten, hålla sig undan och hoppas att det ska "blåsa förbi", komma dagen efter och låtsas som ingenting har hänt. Till varje pris undvika konfrontation. "I min lilla bubbla är allt bra, tralla laaa".
Jag är så trött på det. Trött på att vara den vuxna som ska ta tag i allt, ta initiativ till alla samtal, vara rationell, hålla mig lugn och sansad och försöka hitta en lösning på problemen. Borde vi inte vara två om det? Är alla män emotionellt handikappade?! Är alla män oförmögna att sätta ngn annan i främsta rummet? Är alla män själviska när det väl kommer till kritan? Eller är det bara min?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Oj du, det du beskriver i dina två senaste inlägg kunde vara taget ur mitt liv.
I vårt fall så är det nog det "typiskt kvinnliga och det typiskt manliga som styr". Det är jag, jag och jag som vill prata, diskutera, debattera och kommunicera - både då det är lugnt och då vi skall gräla.
Min man är tyst(låten). Han säger själv att han inte är bra på att prata. I grälsituationer är han den som vill vänta ut saker.
Jag pratar mycket och är - tyvärr - rätt bra på att lägga mina ord. Det leder till att jag kan vara hur elak som helst. Min man igen är mycket snäll.
Förlåt en lång utredning, såhär är det hoss oss (rätt ofta just nu). Jag hoppas innerligt att din man kommer hem så fort som möjligt, jag kan tycka att det är ansvarslöst och barnsligt att fly fältet som han gjort.
Kram.
Jo ni borde vara två om att ta ansvar för kommunikationen. Förstår verkligen att du är trött på att det ligger på dig. Gå iväg och samtala hos familjerådgivningen tycker jag!
Imago - Är en parterapi som uteslutande handlar om kommunikation. Jättebra!
Oj... Hoppas verkligen att det löser sig.. Har han flytt fältet förut nån gång när ni har grälat? Det ordnar sig säkert.. Ett storgräl KAN leda till underverk i ett förhållande! Stackars.... Kram
Känner så igen situationen....trist men jag får leva med en sån där sväng i kvartalet ungefär....
Hoppas att allt känns bra nu!
Kram
Jätteledsen över ert bråk. SÅ otroligt tunga saker.
Många kramar.
Hur har det gått....?
Hej alla fina tjejer!
Tack för att ni bryr er, det värmer när det är svårt!
Tack och lov har det löst sig nu, men nog sätter varje sån här situation spår.
Eludie - Jo, det är nog så, att det är typiskt manligt. Många har sagt att de känner igen sig i det som hände mellan oss i helgen.
Tudorienne - Det har varit på tal länge att göra det faktiskt, tror det hade varit bra för oss båda. Ska försöka få igenom det här hemma, och hoppas innerligt att det inte bara blir jag och familjerådgivaren som pratar...
Anonym - Tack för tipset! Kollade upp det lite och det verkar ju intressant!
Fibula - Jo tyvärr har han gjort det förr, ett par ggr. Fast aldrig varit borta i 2 dygn!
Tisalen - Då vet du hur jobbigt det är! Tror aldrig jag känt mig så maktlös som jag gör i de här situationerna.
Tingeling - Tack för omtanken. Det var minst sagt en tung helg. Hoppas vi lär oss ngt av det så det inte var helt förgäves.
Kram på er allihop!
Skicka en kommentar