Sista chansen

Positivt ÄL-test idag, på dag 14. Åh, så härligt med en regelbunden kropp! Nu när kroppen fungerar som den ska, så fattar jag inte hur jag orkade när ämnesomsättningen var helt flippad och menscyklerna varierade mellan 32 och 50 dagar, för att inte prata om när både mens och ÄL höll sig borta i 210 dagar - det var ju kul! Gaaaah! Äntligen fungerar man som en normal 26-åring. Det känns väldigt positivt inför IVF att min kropp tycks må bra igen, det ökar ju chanserna! Det kritiska kommer att bli befruktningen, men jag hoppas att experterna på SU ska kunna få till den med ICSI om inte annat.

Men, nu är det alltså ÄL-tider! Sista chansen innan IVF... Vilken obeskrivlig lycka jag hade känt om det hux flux hade lyckats och vi kan slippa IVF-processen! Men jag har vett nog vid det här laget att inte hoppas för mkt. Det kommer dessutom bli en utmaning att ens få till ett försök idag, Älsklingen ska på möte efter jobbet och jag har kören som vanligt kl 19. Får väl hoppas att vi orkar när jag kommer hem vid 22-tiden... Älsklingen går ju upp 5 varje morgon så det är ju egentligen sovdags för honom.

En positiv grej med att ge sig in i IVF-processen är att vi inte längre kommer ha lika mkt måstesex utan kanske kan få ett normalt luststyrt sexliv igen! Shit, det var längesen. Bebisverkstan gör ju inte direkt underverk för sexlivet, det är ett som är säkert! Om ni bara visste, ni räkmackeföräldrar som blir gravida med en gång: "händer det så händer det" osv.... Om ni visste vilket minutiöst planerande det innebär för oss "halvfertila": att varje månad planera allt in i minsta detalj: när Älsklingen ska börja "spara", och rädslan för att ÄL inte ska komma som väntat och simmarna ska hinna bli gamla istället; ÄL-testa morgon och kväll från dag 11 i cykeln; planera resor och annat så det inte krockar med ÄL och vi är ifrån varann då och missar ett försök; piller varje morgon; dra ner på varma bad och duschar och hålla sig borta från bastu månad efter månad, år efter år (Älsklingen). För att inte prata om vad det kostar: hur många tusen hinner man lägga på ÄL- och graviditetstester under 2 år, jag vågar inte ens tänka på det; folsyratabletter varje dag under hittills 2 år; 900 kr per person och år i läkarbesök (tack och lov för högkostnadsskyddet); förlorad arbetsinkomst vid alla läkarbesök och provtagningar (Älsklingen får inte gå ifrån ens en timme från sitt jobb för läkarbesök, utan måste då ta ledigt hela dagen!) osv osv. Hmmm, rent pengamässigt så blir det iof ännu värre med IVF och alla dyra mediciner.

Och mitt i allt detta ska man hålla ihop förhållandet, försöka vara social med vänner och inte gräva ner sig totalt... Hur orkar man egentligen?

En sak är säkert: vid det här laget är man iaf 100 %-igt säker på att man verkligen vill ha barn och känner sig redo! Jag ska njuta av varje minut när jag äntligen blir gravid! Illamående, foglossning, trötthet, ryggont... bring it on!! Jag längtar!