2008 tycks ha börjat med en riktig plusepidemi bland mina bloggvänner.
Sedan jag började blogga i juni förra året har jag följt 5 andra kvinnor som också kämpar mot barnlösheten. Den senaste månaden har plussen haglat tätt och helt plötsligt känner jag mig utanför t o m här bland mina "bloggsystrar i nöd". Outside looking in. Som så många gånger förr...
4 av mina favorit-barnlöshetsbloggar har nu blivit gravidbloggar och jag vet inte om jag kommer att fixa att följa dem längre. Missförstå mig inte nu tjejer! Tisalen, Mariachi, Lillawi och Lucia, jag är verkligen glad för er skull och unnar er denna lycka! Men jag vet också att ni förstår mig i hur svårt det är med andras gravidlycka när man själv vill så gärna! Jag tror att ni vet hur avundsjuk man blir, men för den sakens skull inte missunnsam.
Jag önskar så att jag också fick ta del av er gravidlycka! Jag har aldrig varit gravid och vet inte ens hur det känns att få ett plus på stickan. Det känns som när man var liten och de andra barnen hade en hemlig klubb som man inte fick vara med i. Hur mycket man än ansträngde sig så hittade de alltid på ngn ny anledning till varför man inte passade in.
Jag vill så gärna dras med av plusyran som råder, men jag känner på mig att det inte kommer att hända. Det ska verkligen till ett mirakel för att vi ska lyckas på egen hand och så stressade som vi känner oss nu så är det knappt så vi lyckas pricka ägglossningarna längre. Den här månaden blev det iaf inte ngt försök... Mensen bör dyka upp på onsdag.
Vi har inte ens stått i IVF-kön en månad och tiden sniglar sig fram som aldrig förr. Förmodligen kommer vi inte ens hinna med ett första försök innan Sahlgrenska stänger för sommaren och det blir ingen bebis 2008 heller... Jag önskar att jag kunde gå i ide och vakna först när graviditeten är ett faktum. Allt det här med "bebisverkstan" tär så mkt på mig, på oss och på förhållandet. Det enda som håller mig uppe just nu är kärleken mellan mig och Älsklingen och hoppet om vår egen familj i framtiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Du har rätt. Plusyran som råder är faktiskt osannolik just nu. Det känns som om man klarar av ett plus nu och då, med jämna intervaller, men när en efter en lyckas, på kort tid, blir det bara för mycket.
Det är ju en känsla som är helt fristående från det faktum att man faktiskt är glad för dem. Framför allt glad för dem som kämpat väldigt länge och med första barnet.
Det är inte en bra känsla att känna sig utanför, det är en obehaglig tärande känsla som river ner självkänslan radikalt.
Och visst, det tär på allt - inklusive förhållandet.
Det enda ordet som känns gott och vilket man måste klamra sig fast vid är H-O-P-P.
Många kramar fulla av förståelse från en som befinner sig i samma utanförskap och mörker.
Kära Tingeling - Visst är det precis som du säger: ett plus då och då är man ju van vid men huxflux så plussar varenda kotte omkring en! Jag "hänger" en del på ett forum som heter Familjeliv (du vet säkert vad det är) också, och där råder samma plussyra i de barnlöshets- och IVF-trådar jag är med i. Man känner sig helt värdelös som står där mitt i och bara tittar på!
Ja, hoppet är ju det man får klamra sig fast vid. Just nu hoppas jag innerligt att den här bloggyran kan smitta av sig på dig och mig också, så att alla mina "favvobloggare" kan dela lyckan och fortsätta att följas åt!
Varma kramar!
Jag förstår att det är svårt att glädjas med plussare. Hade det varit för två veckor sedan, så hade ditt inlägg kunnat varit mitt eftersom jag kände precis likadant. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva ett +, och nu när jag har gjort det så känns det så konstigt att helt plötsligt få inträde till den där hemliga klubben. Jag känner mig inte alls hemma där. Det känns som att jag kommer att vakna upp snart igen. Det jag vill säga är nog bara, att man faktiskt aldrig vet om det blir ett + eller inte. Men det är inte omöjligt!
Önskar dig verkligen lycka till...
Kram
Visst förstår jag dig Lilla J... det har varit många pluss i bloggvärlden och även på föräldrakanalen där jag hänger...och så många pluss är inte kul när man inte själv år vara med.
Dina ord beskriver precis det som vi alla som kämpar och har kämpat känner.
Men den där hopplösa känslan går i vågor...även om vågorna ibland är långdragna.
Jag förstår så väl om du inte orkar läsa hos mig...jag har varit nära många gånger att radera de bloggar som jag läser som blivit gravidbloggar... Nu har jag själv en av de där klämkäckabloggarna där det gnälls över saker som man innan plussen inte för sitt liv kan se som anledning att gnälla.
jag förstår...och tar inte det minsta illa upp
Kram
Jag förstår dig! Även jag har reagerat på allas plus och är glad för deras skull, men det är svårt att inte vara avundsjuk. Jag var nyss där själv - bland plussen - men har väldigt svårt att acceptera att andra fått 'ta över' min lycka. Som du säger - missunnsam är man inte men jä-igt avundsjuk. Och det måste man få vara.
Hur långt bort verkar er behandling vara? Du skriver att det kanske inte hinns med före sommaren?
Jag förstår att det kan kännas svårt att följa barnlöshetsbloggar som blivit gravidbloggar. MEN, kom gärna tillbaka till mig. Att få plusset var overkligt, och jag känner mig fortfarande inte gravid. Jag är i huvudet fortfarande väldigt barnlös. Om du vill och orkar så är du alltid välkommen tillbaka min bloggvän....kram...
Jag håller med dig lite faktiskt... Det är inte lika intressant att läsa graviditetsbloggar eftersom man inte är där själv (än!). Men man vill ju samtidigt vara stöttande och "lojal" och fortsätta läsa...
En till som känner igen sig kopiöst i ditt inlägg. Ju fler som plussar desto längre från hemliga mammaklubben kommer jag känns det som.
Suck, måtte det bli vår tur snart.
Lucia, Tisalen och Mariachi - Skönt att ni förstår! Än så länge är jag iaf fortfarande med er! =) Just nu känns det ok, men det är ju precis som Tisalen skriver: det går i vågor, och när det känns som jobbigast kommer jag kanske inte orka läsa hos er. Kramar
Åsa - Förstår att det måste kännas ännu jobbigare för dig. Du som fått känna på känslan av "hemliga klubben" bara för att få den bortryckt! Jag tänker mkt på dig och det du går igenom.
Det är beräknat att vi får komma på planeringsbesök i mitten av april och sen HOPPAS jag att det ska gå att köra igång ganska direkt. Men läkaren varnade oss för att vi kanske inte skulle hinna köra igång innan semestern, så jag vågar inte hoppas på för mkt. Kram
Fibula - Jo precis, man vill ju inte bara släppa ngn man följt länge heller! Knivigt det där. Kram
Storken - Kul att du kikade in, ska läsa in mig på din blogg vid lämpligt tillfälle! Håller med om att det känns som att ens egna chanser minskar för varje plus runt omkring en. Hur många "vinstlotter" kan det finnas i samma dragning liksom?
Kram
Skicka en kommentar