...gick i baklås!
Var på Droppen på Sahlgrenska idag. Jag hade anmält både mig och Älsklingen till att bli blodgivare. Har länge tänkt att jag iaf ska gå dit och se om jag ens får lov att lämna blod. Jag har väldigt lågt blodtryck och har även en tendens till lite lågt blodvärde. Men men, jag ville iaf försöka! Om inte annat kunde jag ju hålla Älsklingen sällskap när han lämnade sina prover.
Men icke sa nicke! Vi fick nej båda två. Fast för vår egen skull. Älsklingen står på betablockad för blodtrycket och då får man tydligen inte lämna blod. Och jag själv har ju inte riktigt trixat klart med Levaxindoseringen, så jag fick inte heller lämna, inte förrän jag är "välinsatt" som det så fint heter. När jag berättade om att vi ska börja med IVF så sa sköterskan att det ändå inte hade varit lämpligt för mig att lämna blod nu. Jag var välkommen igen när "bebisen" är 9 månader. Jojomen, det känns avlägset!
Men men, nu har vi iaf försökt!
Ger du blod? Om inte, så tänk över det! Blodbristen är stor i Sverige just nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Bra försök i alla fall!
Ja, jag ger blod - alltid vid tillfälle. Ett lätt sätt att göra en god gärning, anser jag.
Jag började ge blod när jag fyllde 18 men efter några gånger när jag svimmat och det tog onormalt lång tid att fylla påsen tyckte de jag skulle sluta. Vilket var skönt att de sa eftersom det inte kändes bra att ligga där (fysiskt alltså). Men hade kroppen reagerat bättre hade jag självklart varit blodgivare!
Jag är en fegis. Avskyr nålar (bra att köra ivf då..) och skulle under universitetstiden komma över detta tänkte jag.
Gick till blodcentralen och kavlade upp ärmen. Redan i receptionen fick jag ett barskt ögonkast - en riktig ogillande granskning från topp till tå - och en kommentar "väger du ens 50 kg?". Gulp! "Ja 54" kunde jag stamma fram. I mitt nervösa sinnestillstånd vad jag inte mitt rätta jag att bita ifrån. Men jag fick iaf lägga mig på britsen och så kom en sköterska. Jag säger försynt att jag är rädd för nålar och hennes kommentar är "det är de flesta". Jaha - tack för det. Men jag försöker hålla modet uppe. Då klämmer hon till med "värst vad klena kärl du har". GULP! "Det brukar gå bra när man tar vanliga blodprov iaf" försökte jag pigga upp stämningen och peppa mig själv med... "Jo, men sen blir nålen mycket grövre" svarar tanten och där tog mitt blodgivarmod slut. Jag ringde efteråt och bad dem avskeda kärringen och världens gulligaste läkare pratade med mig och försökte övertyga mig om att komma tillbaka, men då var loppet kört. Nu kanske jag kan tänka mig, men då får jag nog samma svar som du - iom ivf-försök etc.
Men jag skickar iväg mannen så ofta jag kan. :)
Jag ville också göra en god gärning, men tydligen hade ”tappsköterskan” bestämt sig för att så inte skulle vara fallet. När jag skulle premiärlämna blod i slutet av maj i Linköping sa jag att jag ville ha huvudet högt (högt ryggstöd). Icke sa nicke, hon fällde ned britsen så huvudet kom mycket lägre än fötterna, alltså i brant nedförsbacke (fötterna i nivå med huvudet på folket i lokalen). Jag protesterade, men hon sa bara ”så måste vi göra med alla nya blodgivare”. Jag blev först förvånad, sedan irriterad och slutligen faktiskt riktigt arg och kände mig väldigt obekväm och förnärmad. Det enda jag tänkte på då var: "Nej, så här vill inte jag ligga. Jag vill inte vara här!!!". Fick ju inte ens resa lite på huvudet (hon var antagligen livrädd att jag skulle svimma trots mina dryga 90 kg). Om hon hade tippat mig nedåt när det var klart hade jag självklart inte sagt något. Jag får väl se det som ett ”provskott” - förmodligen utfört av en sköterska som var helt ny på jobbet. Om jag ska vara ärlig så brände även sticket till som h*lvete. Blev stucken av 5-10 bin för några år sedan, men det var ingenting mot det som skulle vara en blodgivning, men det berodde förmodligen på situationen i den branta nedförsbacken på 30-40 grader. Det blev 1/4 påse, alltså obetydligt mer än 1 dl, men det gav mig 3 månaders karens, men snart är det dags för ett nytt försök. Om jag inte får ha ryggstödet uppfällt så är förmodligen min blodgivarkarriär slut. :-((
Skicka en kommentar