Händelselöst

Mitt liv är händelselöst just nu. Det består, som så många ggr förr, bara av väntan, nedräkning. Denna gång är det mensen jag väntar på. Det är nu en månad sedan missfallet, sedan Lillgrodan dog. Det känns som en evighet sedan, det känns som igår.

Hursomhelst så borde mensen dyka upp snart. I min planering med SU har vi räknat på att den ska dyka upp i slutet av denna vecka. Jag hoppas verkligen att den gör det också. Det sista jag behöver nu är en krånglande kropp. Jag vill att mensen ska komma så att jag kan börja spraya efter jul som planerat.

Kommer den inom en vecka som väntat så innebär det bästa tänkbara senario med tanke på jul- och nyårsstängningen på SU. Då kommer jag få börja spraya så snart som möjligt utan att vara tvungen att spraya extra länge pga att mottagningen är stängd. 2 veckors spray och ca 10 dagars sprutor och ÄP v. 5. Enda nackdelen med den planen är att jag kommer spraya över nyår och hela vår semestervecka i Sälen. Men vad gör man inte?

Igår var jag på biblioteket och lånade böcker för första gången på ett par år. Kom hem med nio böcker. Under hela året som gått, med utredningen, IVF:erna och missfallet, har jag faktiskt varken köpt eller lånat en enda bok om ämnet. Jag har visserligen plöjt all information jag hittat på nätet och skaffat mig ett stort nätverk av kvinnor i samma sits, här på bloggen och på Familjeliv. Men alltså inte en enda bok... vilket är väldigt ovanligt för mig. Så, nu blev det alltså nio stycken, om barnlöshet, provrörsbefruktning och adoption.

Idag har jag börjat läsa den bok som jag faktiskt gick till biblioteket för att leta efter: "Den lilla sorgen - En bok om missfall" av Olle Bergman och Anna Normelli. I förordet står att läsa:

"Inget missfall är det andra likt. Det låter som en floskel, men så är det. Framför allt är det viktigt att känna till att de kvinnor som drabbas kan reagera helt olika. För några är det en obehaglig motgång, men ingenting som de upplever som en smärta på djupet eller ett angrepp på självtilliten. Det kan de inte klandras för. Vi tror knappast att de behöver en bok som denna för att ta sig vidare.
Nej, vi räknar med att de kvinnor som köper eller lånar den här boken hör till den andra gruppen: de som tar det hårdare. Vi hoppas att vi ska kunna förmedla en insikt till dig: att du har rätt att sörja det barn du aldrig fick. Det handlar inte om egoism, utan om att ingen annan kan mäta din sorg eller dina problem, ingen utom du själv. Upplever du en känsla av djup sorg, så är den störst i världen för dig."

Och redan efter att ha läst detta vet jag att boken är bra för mig att läsa.