Igår kväll ringde min pappa och berättade att min yngsta farbror har en hjärntumör stor som en clementin. Rara lilla farbror...
Allt har gått jättefort. Han fick diagnosen för bara några dagar sedan, men är redan väldigt sjuk. Kan inte gå, pratar släpigt, glömsk och snurrig etc.
På tisdag i nästa vecka blir det operation. Även om de mot alla odds får bort allt så är risken stor för permanenta hjärnskador.
Nu får det fan räcka!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fy så fruktansvärt. Tänker på er. Det är ju tyvärr så att den gamla klyschan om att en olycka sällan kommer ensam ofta är korrekt.
Jag håller med dig. Det får verkligen räcka. Det är länge sedan jag läst dig och det är verkligen en berg- och dalbana du är tvungen att åka. Stå ut! Varma kramar, Micaela
Jag ville bara kika in och säga att jag tänker på dig ibland. Saknar dina inlägg och hoppas ni tar hand om varandra!
Kram Sara
Skicka en kommentar