Tiden går och såren efter året som gått har så sakta börjat läka.
Jag har börjat i KBT och det känns suveränt! Tror det kommer att göra mig mycket gott.
Älsklingen tog sig själv i kragen när jag gjorde slut och en vecka senare var han ren. Vi har under sommaren hittat tilbaka till varandra och nu står hans namn på vår dörr igen precis som det ska.
Vägen tillbaka är inte spikrak, det som hänt har lärt oss att aldrig mer blunda för det faktum att han är och alltid kommer att vara en missbrukare. Livet kommer att föra med sig nya motgångar och kriser i framtiden, och utan tillräcklig vård, personlig utveckling och stöd så ökar risken att han ska trilla dit igen.
Just nu känns det som att vi äntligen är på rätt spår igen. Tillsammans. Vi. Med i bagaget har vi en större kännedom om oss själva och varandra; en nyvunnen ärlighet; och bättre kommunikation än vi någonsin haft.
Tillsammans. Vi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Det låter jättebra. Du verkar också mycket harmonisk. Roligt!
Önskar er all lycka!
Vad skönt att läsa att allt verkar vara på väg åt rätt håll igen.
Önskar dig, och sambon, all lycka! Jag har ju gått en liknande vandring, och även om min tyvärr fick det där andra slutet, hoppas och tror jag att det ska gå. Att det är som det ska. Ni.
Låter fantastiskt! Sköt om er och uppdatera gärna oss läsare på hur det går för er!
Underbart! Jag blev så glad över det du skriver. Sansad och förståndig precis som vanligt. Jag håller alla tummar. Så himla roligt för dig/ er, NI. KRAM KRAM KRAM
Vad glad jag blir för dig, och er! Bra jobbat!
KRAM
Önskar er all lycka, kul att du har nån älskling iallafall. Vissa av oss har ju inte ens det...
Anonym, det är inte till att vara lite bitter när man avundas den som är ofrivilligt barnlös och har en nynykter narkoman till sambo så mycket att man måste kommentera på dennas blogg ett kvartal senare...
Hej tjejen, hur mår du?
Skicka en kommentar