Jag är helt knäckt. Avbruten på mitten och det enda som kan limma ihop mig igen är onåbart. Andra halkar in på bananskal. Det har inte varit många bananskal i mitt liv, jag kan faktiskt inte minnas några alls.
Jag dryper återigen av bitterhet. Badar i "synd-om-mig-tankar". Famlar efter något litet ljus i mörkaste mörkret. Tjippar efter luft.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
25 kommentarer:
Jag önskar så att jag kunde göra något, men ord räcker nog inte till.
Skickar över en kram till dig och hoppas verkligen att det ljusnar snart, inte roligt att må som du gör just nu :(
stor kram!
Livet borde inte få vara som det är!
Men en dag får du ditt barn, det nästan vet jag. Och då kommer du att känna att det var just det barnet ni väntade på.
Kram! från en f d bitter (med all rätt, som alla i den situationen) ofrivilligt barnlös som kikar in då och då.
Åh, det låter aptungt, jag känner verkligen med dig. Varmaste kramarna.
Skickar en styrkekram från en annan som också är i träsket. Vill med halka på positiva bananskal & vara "alla andra"!
mvh L
http://www.avlangtan.blogspot.com/
Det är förfärligt. Det är det verkligen. Och orättvist. Omöjligt att fatta att det måste vara så orättvist. Håll ut i alla fall! /Snöret
*skickar en tafatt kram* Det är OK att vara ledsen gumman. KRAM från Jenny.
Hej!
Jag vet inte alls vad manlig faktor är och jag tänker inte komam med några käcka tips här. jag förstår att du har det vedervärdigt. Undrar bara om de någon gång i vården kollat MTHFR på dig?
Hej,
Först efter 6 ICSI och 3 FET lyckades vi bli gravida. Även vi har manlig faktor och ett tidigt missfall bakom oss. Vår läkare trodde inte på oss längre och sa att vi lika gärna kunde adoptera. Hade det inte fungerat nu hade vi ändå fortsatt. Men det har tagit oss 3,5 år att komma hit och en oändlig smärta. Jag trodde aldrig vi skulle lyckas, men jag vägrade ändå ge upp. Att ge upp kändes värre än att uthärda. Jag tror att det lyckades sjätte gången pga byte av medicin från puregon till menopur. Jag hoppas du hittar kraft att fortsätta. Håller tummarna! Kram
Det är ett tag sedan jag gick in på din blogg, det är ett tag sedan du skrev detta inlägg...så jag hoppas att du mår MYCKET bättre nu
Hoppas också att allt känns mycket bättre!
Styrkekramar till dig! Kram Lila
Skräppan hade nog haft något klokt att säga. Saknar henne. Själv är jag både för nära och för långt ifrån för att kunna säga något klokt alls. Mer än att det suger. Kram.
Hur är det med dig gumman?
Tänker på dig!
Kram maria
Hej på dig!
Jag hoppas du överlevt allt sk-t! Saknar dina inlägg. Många kramar Lila
Det är verkligen orättvist! Jag håller tummarna för er, och hoppas att nästa gång blir det er tur. xoxo
Finns inga ord som kan hjälp när livet är så orättvist!
Vi bloggvänner finns här för dig!
Kramis Lila
Hej. Jag vet att du mår fy F*N och helvete och allt. Jag vill ändå bara säga att jag har skrivit ett stort tack till mina "medsystrar" som betytt och betyder mycket i min senaste blogg, bla till dig!!!
KRAM KRAM KRAM
Hoppas du får en riktigt bra och mysig jul!!!
Kramis Lila
Jag hoppas att mörkret ska ha blivit en aning ljusare, precis som nätterna i alla fall börjar gå åt rätt håll. Och jag önskar dig ett 2010 oändligt mycket bättre än det skitiga 2009 varit.
Hej!
Hoppas att det är bättre och att du har det bra. Kikar in här då och då. Vet hur jobbigt det är!
Hej tjejen,
Jag ville bara säga hej, och säga att jag saknar dig är i cyberrymden.
Jag hoppas du mår bättre och att du haft en bra jul och nyår!
Kramar Sara
Hur är det med dig, Lilla J? Jag tänker på dig och saknar dig.
Stor kram.
Finns inga ord för hur ont det gör i mig att läsa din blogg.
Vill bara att du ska veta att du inte är enam.
Stor kram
Hur är det med dig tjejen? ♥
Skicka en kommentar