Menopur bortskänkes!

Japp, bor du i Göteborgstrakten så är det bara att komma och hämta!

Vi har beslutat att skjuta upp vår fjärde ICSI till efter sommaren och det känns faktiskt nästan bara skönt (okej, en liiiten gnutta stress bor kvar i mig, det måste jag erkänna).

Jag är igång ordentligt med träningen igen och mår redan SÅ mycket bättre. Denna vecka har jag varit ute i skogen och sprungit 3 ggr och imorn har jag ett gympass inplanerat. Hade jag inte haft vett att bromsa mig själv lite så här i början hade det nog blivit träning varje dag, för det är ju så otroligt kul! Som jag har saknat den underbara känslan att ta ut sig, svettas, bli mör i kroppen. För att inte nämna känslan efteråt! I'm back!! Och denna vår och sommar ska inga jävla hormoner stoppa mig...

Men, all medicin till fjärde försöket är alltså redan uthämtad och när jag igår gick igenom påsen såg jag att två av Menopurkartongerna går ut i juli. Det är ju synd att att så dyra mediciner ska gå till spillo, så om det finns ngn där ute som vill ha dem så är det bara att skriva en kommentar.

Nu blir det helg!

3 år

Mitt liv rullar på utan större förändringar. Träningsmotivationen går upp och ner men jag har iaf lyckats få till ngn sorts regelbundenhet. Nu när våren är på G på riktigt kommer det nog bli lättare att ge sig ut och springa också.

Denna vecka har jag dock varit dödligt trött och inte haft ngn energi till ngt. Jag misstänker att det är just våren som ställer till det. För vår = pollen. Jag är visserligen först och främst björkallergiker, men när det är höga halter al och hassel så reagerar jag på det också. Så nu blir det pollenmedicin ngr månader framöver. Snark.

Jag har ingen direkt inspiration till bloggen just nu, antar att den kommer tillbaka när vi ger oss in i det fjärde ICSI-försöket om ungefär en månad.

För övrigt "firar" vi nu i april 3 år som ofrivilligt barnlösa. Det är ju ett roligt jubileum. Trodde verkligen aldrig att vi skulle hamna här. Men det är det ju ingen som tror och ändå händer det 10% av alla par. Ja, kanske inte att man får kämpa i 3 år eller fler, men att man får kämpa.

Jag längtar efter ett enklare liv, ett liv som inte ständigt innebär en kamp för ngt, mot ngt. Det har varit så alldeles för många av mina levnadsår. Lite lycka hade inte suttit fel.