Julen har genomlidits återigen. Denna gång med slemhosta, dunkande huvudvärk och 39° feber i mammas soffhörn. Bortsett från de små detaljerna så var det riktigt trevligt.
Men usch, jag hatar att vara sjuk. Hatar att känna mig ynklig och inte ens orka gå ur sängen. Två dagar före julafton låg jag och huttrade som bäst under täcket med 39,7° och kände att Älsklingens uttalande "Men, du är ju nästan död", inte var helt fel.
Nu är jag äntligen feberfri men hostan och huvudvärken har inte tänkt ge med sig i första taget verkar det som, blöök...
Började alltså spraya igår, tredje gången gillt får vi hoppas. Känns som en halv evighet kvar till 12 januari då jag ska ta blodprov. Hade det inte varit för julen så hade jag kunnat ta det en vecka tidigare, men det är bara att bita ihop och spraya en vecka extra.
Nä, nu ska jag lägga in låtar på min nya Ipod som jag fått av Älsklingen! =) Tack!
fredag, december 26, 2008
tisdag, december 09, 2008
Väntan
Idag har jag spenderat 3,5 h på SU. Först var jag hos Stina, psykologen, och trots att jag innan besöket grubblade över vad vi egentligen skulle prata om - det hade ju inte hänt ngt nytt sedan senast - så fyllde vi timmen utan problem. Det kändes skönt. Hon är verkligen kanon och kommer med många tänkvärda tankar och konkreta tips på hur jag kan handskas med olika situationer. Gick därifrån med samma positiva känsla som förra gången. I januari ska jag tillbaka igen, denna gång med Älsklingen, eftersom den mesta tiden hos Stina har gått åt till att prata om vår relation och vilka olika behov vi har, för att kunna tackla krisen vi går igenom. Det känns bra, jag tror det kan vara bra för oss båda att få prata om det med ngn utomstående närvarande, ngn som förstår.
Efter psykologbesöket var det dags för samtalsbesök hos dr Lars. Jag hade skrivit en lång lista med frågor och han tog sig tid att svara på alla. Nästa behandling planerades, vår tredje ivf/icsi. Pga det kassa befruktningsresultatet testar vi denna gång ett annat preparat, inte helt oväntat. Istället för 150 IE Gonal-F blir det denna gång 225 IE Menopur. Förhoppningsvis är detta vad mina ägg behöver och vi slipper höra en tredje gång att det inte blir ngr till frysen. Samtidigt oroar det mig att ändra i behandlingen. Läkarna kallade ju trots allt den förra stimuleringen för "perfekt" och hur stor är egentligen chansen att det då går ännu bättre denna gång? Tänk om Menopur inte alls funkar på mig och resultatet blir sämre! Jag kommer aldrig att kunna slappna av i detta och låta läkarna sköta sitt, så är det helt enkelt. Jag har blivit felbehandlad och inte tagen på allvar för många ggr för att jag ska kunna lita på läkarna helt och hållet. Jag kommer alltid att oroa mig. Det är nog bara att acceptera.
Det känns iaf skönt att äntligen vara på väg igen, att ha en plan. En tidsplan att luta sig emot:
Spraystart 25/12 (juldagen). Suprecur 2x4
Blodprov 12/1
Sprutstart?? Menopur 225 IE
Prel. ÄP v. 5
Vecka 5... 6,5 vecka kvar. Tid: gå fort!! Jag är trött på att vänta nu! Jag gör inte annat än väntar. Tålamodet börjar ta slut... Livet måste bestå av mer än väntan.
Efter psykologbesöket var det dags för samtalsbesök hos dr Lars. Jag hade skrivit en lång lista med frågor och han tog sig tid att svara på alla. Nästa behandling planerades, vår tredje ivf/icsi. Pga det kassa befruktningsresultatet testar vi denna gång ett annat preparat, inte helt oväntat. Istället för 150 IE Gonal-F blir det denna gång 225 IE Menopur. Förhoppningsvis är detta vad mina ägg behöver och vi slipper höra en tredje gång att det inte blir ngr till frysen. Samtidigt oroar det mig att ändra i behandlingen. Läkarna kallade ju trots allt den förra stimuleringen för "perfekt" och hur stor är egentligen chansen att det då går ännu bättre denna gång? Tänk om Menopur inte alls funkar på mig och resultatet blir sämre! Jag kommer aldrig att kunna slappna av i detta och låta läkarna sköta sitt, så är det helt enkelt. Jag har blivit felbehandlad och inte tagen på allvar för många ggr för att jag ska kunna lita på läkarna helt och hållet. Jag kommer alltid att oroa mig. Det är nog bara att acceptera.
Det känns iaf skönt att äntligen vara på väg igen, att ha en plan. En tidsplan att luta sig emot:
Spraystart 25/12 (juldagen). Suprecur 2x4
Blodprov 12/1
Sprutstart?? Menopur 225 IE
Prel. ÄP v. 5
Vecka 5... 6,5 vecka kvar. Tid: gå fort!! Jag är trött på att vänta nu! Jag gör inte annat än väntar. Tålamodet börjar ta slut... Livet måste bestå av mer än väntan.
lördag, december 06, 2008
Jaha
You Are 36% Girly |
 You are a pretty hardcore tomboy, and a very free spirit. Gender roles be dammed, you like to do things your way. |
Ledig helg och dejt
Idag är jag ledig. Hela helgen faktiskt! Efter att ha jobbat 10-timmarsdagar hela veckan och dessutom börjat 7.15 (låt mig påminna om att jag alltså jobbar inom handels och vi öppnar kl 10.00) så känns det helt underbart att vara ledig två härliga dagar i rad!
Vi vaknade av oss själva runt halv 10 och har tvättat 4 maskiner tvätt som nu hänger på tork nere i tvättstugan. Älsklingen är i garaget och meckar med ena bilen tillsammans med en kompis och jag sitter här och uppdaterar mig om vad som hänt mina bloggvänner i veckan, och njuter av Titiyos nya album som jag lånat hem av en patient till mig. Det är en kanonskiva kan tilläggas, rekommenderas varmt!
Igår kom mensen, nästan exakt en månad efter att vul:et bekräftat att alla spår av vår älskade Lillgroda var borta. Kroppen har återställt sig. Det är som om det aldrig hade hänt. Att jag varit gravid känns som ett skämt, som en dröm. En jävligt kort dröm. Kanske inbillade jag mig alltihop? Ibland undrar jag nästan det, om jag är ett psykfall som inbillat mig alltihop. Det känns ju som att hela den här skiten är en dröm - en mardröm - och jag ska vakna upp och upptäcka att de senast 2,5 åren aldrig har hänt och vi kan bli med barn lätt som en plätt som "alla andra". Önsketänkande...
Dag 2 idag alltså, och dag 21 infaller med andra ord på juldagen. Spray hela jul och nyår alltså, men vad gör man inte? ÄP var satt till vecka 5, men nu blir det väl förmodligen vecka 4 istället. Förutsatt att SU öppnar labbet i tid för att jag ska kunna ta nedregleringsprov efter två veckor. Annars får jag spraya extra länge, ve och fasa! Ska till läkaren på tisdag och planera allt i detalj. Blir ett rejält projekt denna gång eftersom jag ska läggas in för ÄP och ev. sövas. Ser verkligen inte fram emot det, men det är enda alternativet om jag ska kunna ta mig igenom ett ÄP fler ggr. Vaken och borta eller sövd, annars gör jag det bara inte fler ggr, aldrig!
Ska även till Stina, klinikens psykolog, på tisdag, före läkarbesöket. Jag var hos henne för ett par veckor sedan och det kändes bra. Hon var vettig och verkade verkligen förstå hur det är. Lyssnade och kom med många bra idéer och fick mig faktiskt att må lite bättre, om än bara för stunden. Så nu ska jag alltså tillbaka på tisdag. Vet inte riktigt vad vi ska prata om egentligen, men det kommer nog naturligt när jag väl sitter där, som det gjorde förra gången. Det känns verkligen betydelsefullt att ha ngn som verkligen lyssnar och försöker förstå, ngn som bara finns där för att lyssna på mig. Just nu är det precis vad jag behöver, och ngn sådan person finns tyvärr inte i min omgivning. Ingen som faktiskt förstår, som vet vad det är vi går igenom. Det är väl också därför jag bloggar, för förståelsen och samhörigheten med andra som faktiskt vet hur det känns. Tack underbara bloggsystrar, för att ni finns där ute!
Ikväll ska jag på dejt med Älsklingen. Det är inte ofta nu för tiden som vi faktiskt går på dejt. Det är väl som för de flesta att vardagen tagit över och när helgen kommer så vill man helst ligga och slöa hemma framför en film. Inte för att det är ngt fel med det, det kan vara väldigt skönt att bara slappa, men romantiken får ju inte mkt utrymme direkt. Speciellt inte mitt i barnlösheten, sorgen och förtvivlan. Men ikväll ska vi alltså ut. Underbara svärmor bjuder oss på julbord (utan henne alltså) på sitt jobb (ett av stans finaste julbord kan tilläggas). Rara svärmor tyckte nog att vi behövde det, och hon har så rätt. Så kl 18.00 sätter vi oss till bords och mumsar julmat - vilket jag ju kan göra utan att oroa mig för vad det är jag äter nu när mensen kommit - och efter det ska vi gå på bio och se "Låt den rätte komma in". Och imorn får jag sova ut igen, underbart!
"Titiyo - If only your bed could cry"
share your files at box.net
Vi vaknade av oss själva runt halv 10 och har tvättat 4 maskiner tvätt som nu hänger på tork nere i tvättstugan. Älsklingen är i garaget och meckar med ena bilen tillsammans med en kompis och jag sitter här och uppdaterar mig om vad som hänt mina bloggvänner i veckan, och njuter av Titiyos nya album som jag lånat hem av en patient till mig. Det är en kanonskiva kan tilläggas, rekommenderas varmt!
Igår kom mensen, nästan exakt en månad efter att vul:et bekräftat att alla spår av vår älskade Lillgroda var borta. Kroppen har återställt sig. Det är som om det aldrig hade hänt. Att jag varit gravid känns som ett skämt, som en dröm. En jävligt kort dröm. Kanske inbillade jag mig alltihop? Ibland undrar jag nästan det, om jag är ett psykfall som inbillat mig alltihop. Det känns ju som att hela den här skiten är en dröm - en mardröm - och jag ska vakna upp och upptäcka att de senast 2,5 åren aldrig har hänt och vi kan bli med barn lätt som en plätt som "alla andra". Önsketänkande...
Dag 2 idag alltså, och dag 21 infaller med andra ord på juldagen. Spray hela jul och nyår alltså, men vad gör man inte? ÄP var satt till vecka 5, men nu blir det väl förmodligen vecka 4 istället. Förutsatt att SU öppnar labbet i tid för att jag ska kunna ta nedregleringsprov efter två veckor. Annars får jag spraya extra länge, ve och fasa! Ska till läkaren på tisdag och planera allt i detalj. Blir ett rejält projekt denna gång eftersom jag ska läggas in för ÄP och ev. sövas. Ser verkligen inte fram emot det, men det är enda alternativet om jag ska kunna ta mig igenom ett ÄP fler ggr. Vaken och borta eller sövd, annars gör jag det bara inte fler ggr, aldrig!
Ska även till Stina, klinikens psykolog, på tisdag, före läkarbesöket. Jag var hos henne för ett par veckor sedan och det kändes bra. Hon var vettig och verkade verkligen förstå hur det är. Lyssnade och kom med många bra idéer och fick mig faktiskt att må lite bättre, om än bara för stunden. Så nu ska jag alltså tillbaka på tisdag. Vet inte riktigt vad vi ska prata om egentligen, men det kommer nog naturligt när jag väl sitter där, som det gjorde förra gången. Det känns verkligen betydelsefullt att ha ngn som verkligen lyssnar och försöker förstå, ngn som bara finns där för att lyssna på mig. Just nu är det precis vad jag behöver, och ngn sådan person finns tyvärr inte i min omgivning. Ingen som faktiskt förstår, som vet vad det är vi går igenom. Det är väl också därför jag bloggar, för förståelsen och samhörigheten med andra som faktiskt vet hur det känns. Tack underbara bloggsystrar, för att ni finns där ute!
Ikväll ska jag på dejt med Älsklingen. Det är inte ofta nu för tiden som vi faktiskt går på dejt. Det är väl som för de flesta att vardagen tagit över och när helgen kommer så vill man helst ligga och slöa hemma framför en film. Inte för att det är ngt fel med det, det kan vara väldigt skönt att bara slappa, men romantiken får ju inte mkt utrymme direkt. Speciellt inte mitt i barnlösheten, sorgen och förtvivlan. Men ikväll ska vi alltså ut. Underbara svärmor bjuder oss på julbord (utan henne alltså) på sitt jobb (ett av stans finaste julbord kan tilläggas). Rara svärmor tyckte nog att vi behövde det, och hon har så rätt. Så kl 18.00 sätter vi oss till bords och mumsar julmat - vilket jag ju kan göra utan att oroa mig för vad det är jag äter nu när mensen kommit - och efter det ska vi gå på bio och se "Låt den rätte komma in". Och imorn får jag sova ut igen, underbart!
"Titiyo - If only your bed could cry"
share your files at box.net
tisdag, december 02, 2008
Händelselöst
Mitt liv är händelselöst just nu. Det består, som så många ggr förr, bara av väntan, nedräkning. Denna gång är det mensen jag väntar på. Det är nu en månad sedan missfallet, sedan Lillgrodan dog. Det känns som en evighet sedan, det känns som igår.
Hursomhelst så borde mensen dyka upp snart. I min planering med SU har vi räknat på att den ska dyka upp i slutet av denna vecka. Jag hoppas verkligen att den gör det också. Det sista jag behöver nu är en krånglande kropp. Jag vill att mensen ska komma så att jag kan börja spraya efter jul som planerat.
Kommer den inom en vecka som väntat så innebär det bästa tänkbara senario med tanke på jul- och nyårsstängningen på SU. Då kommer jag få börja spraya så snart som möjligt utan att vara tvungen att spraya extra länge pga att mottagningen är stängd. 2 veckors spray och ca 10 dagars sprutor och ÄP v. 5. Enda nackdelen med den planen är att jag kommer spraya över nyår och hela vår semestervecka i Sälen. Men vad gör man inte?
Igår var jag på biblioteket och lånade böcker för första gången på ett par år. Kom hem med nio böcker. Under hela året som gått, med utredningen, IVF:erna och missfallet, har jag faktiskt varken köpt eller lånat en enda bok om ämnet. Jag har visserligen plöjt all information jag hittat på nätet och skaffat mig ett stort nätverk av kvinnor i samma sits, här på bloggen och på Familjeliv. Men alltså inte en enda bok... vilket är väldigt ovanligt för mig. Så, nu blev det alltså nio stycken, om barnlöshet, provrörsbefruktning och adoption.
Idag har jag börjat läsa den bok som jag faktiskt gick till biblioteket för att leta efter: "Den lilla sorgen - En bok om missfall" av Olle Bergman och Anna Normelli. I förordet står att läsa:
"Inget missfall är det andra likt. Det låter som en floskel, men så är det. Framför allt är det viktigt att känna till att de kvinnor som drabbas kan reagera helt olika. För några är det en obehaglig motgång, men ingenting som de upplever som en smärta på djupet eller ett angrepp på självtilliten. Det kan de inte klandras för. Vi tror knappast att de behöver en bok som denna för att ta sig vidare.
Nej, vi räknar med att de kvinnor som köper eller lånar den här boken hör till den andra gruppen: de som tar det hårdare. Vi hoppas att vi ska kunna förmedla en insikt till dig: att du har rätt att sörja det barn du aldrig fick. Det handlar inte om egoism, utan om att ingen annan kan mäta din sorg eller dina problem, ingen utom du själv. Upplever du en känsla av djup sorg, så är den störst i världen för dig."
Och redan efter att ha läst detta vet jag att boken är bra för mig att läsa.
Hursomhelst så borde mensen dyka upp snart. I min planering med SU har vi räknat på att den ska dyka upp i slutet av denna vecka. Jag hoppas verkligen att den gör det också. Det sista jag behöver nu är en krånglande kropp. Jag vill att mensen ska komma så att jag kan börja spraya efter jul som planerat.
Kommer den inom en vecka som väntat så innebär det bästa tänkbara senario med tanke på jul- och nyårsstängningen på SU. Då kommer jag få börja spraya så snart som möjligt utan att vara tvungen att spraya extra länge pga att mottagningen är stängd. 2 veckors spray och ca 10 dagars sprutor och ÄP v. 5. Enda nackdelen med den planen är att jag kommer spraya över nyår och hela vår semestervecka i Sälen. Men vad gör man inte?
Igår var jag på biblioteket och lånade böcker för första gången på ett par år. Kom hem med nio böcker. Under hela året som gått, med utredningen, IVF:erna och missfallet, har jag faktiskt varken köpt eller lånat en enda bok om ämnet. Jag har visserligen plöjt all information jag hittat på nätet och skaffat mig ett stort nätverk av kvinnor i samma sits, här på bloggen och på Familjeliv. Men alltså inte en enda bok... vilket är väldigt ovanligt för mig. Så, nu blev det alltså nio stycken, om barnlöshet, provrörsbefruktning och adoption.
Idag har jag börjat läsa den bok som jag faktiskt gick till biblioteket för att leta efter: "Den lilla sorgen - En bok om missfall" av Olle Bergman och Anna Normelli. I förordet står att läsa:
"Inget missfall är det andra likt. Det låter som en floskel, men så är det. Framför allt är det viktigt att känna till att de kvinnor som drabbas kan reagera helt olika. För några är det en obehaglig motgång, men ingenting som de upplever som en smärta på djupet eller ett angrepp på självtilliten. Det kan de inte klandras för. Vi tror knappast att de behöver en bok som denna för att ta sig vidare.
Nej, vi räknar med att de kvinnor som köper eller lånar den här boken hör till den andra gruppen: de som tar det hårdare. Vi hoppas att vi ska kunna förmedla en insikt till dig: att du har rätt att sörja det barn du aldrig fick. Det handlar inte om egoism, utan om att ingen annan kan mäta din sorg eller dina problem, ingen utom du själv. Upplever du en känsla av djup sorg, så är den störst i världen för dig."
Och redan efter att ha läst detta vet jag att boken är bra för mig att läsa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
