På tisdag...

...är det dags. Då ska vi till läkaren på SU och planera för framtiden. Jag känner mig mkt splittrad inför det: både förväntansfull och skeptisk. Det är en svår avvägning det där med att inte hoppas på för mkt för att återigen krascha i besvikelse, och att samtidigt hålla humöret och hoppet uppe. Men att sluta kämpa - det gör jag aldrig!