IVF here we come...

Vi var på SU igår och fick vår dom: chanserna för en graviditet naturlig väg är låga, som för så många andra längtande par får vi lunka IVF-stigen fram för att nå vårt mål.

Jag förstår faktiskt inte riktigt varför naturen bråkar med oss som den gör. Först krånglade min kropp i ett års tid: mens och ägglossningar uteblev pga förhöjt TSH. Min kropp som alltid varit som en klocka tidigare, när jag inte har velat bli med barn! Nu när min kropp efter många om och men börjar bete sig normalt igen... jag då kommer nästa bakslag: manlig faktor! Min älskade lilla J, vad ledsen jag är för din skull - vår skull! Även här bråkar naturen rejält med oss: Älsklingen som tidigare i livet "orsakat" två graviditeter, med två olika flickvänner. Oplanerade och oönskade slutade de båda i aborter. Men nu när vi inte vill ngt hellre, då sätter naturen stopp!

Livet har alltid jävlats med mig. Bra saker brukar gå i baklås förr eller senare och jag har liksom vant mig vid det, accepterat att det är så det är: livet har valt att pröva mig helt enkelt, nothing comes easy... Men nu får det väl ändå räcka? Allt jag önskar mig av livet är att för en gångs skull ha lite flyt, en enda lyckoträff borde väl livet kunna unna mig? Det är min enda önskan för 2008: lite tur!