Jag har nog inte accepterat IVF-beskedet riktigt än.
Jag hoppas fortfarande att det ska hända ett mirakel och att det ska ta sig utan sprayer, sprutor, hormoner och undersökningar i massor. Jag vill fungera. Jag vill vara normal! Det känns nästan jobbigt att det inte är hos mig felet finns, för då kanske jag hade kunnat ändra på det? Leva lite sundare, stressa lite mindre, må lite bättre och vips!... så blev det en bebis!
Istället tvingar jag nu i stackars älsklingen massa piller. Aldrig att jag kan sitta ner, slappna av och låta det som är vara. Jag har hellre femtioelva stora viktiga påverkbara saker hängandes över mig än en liten sak jag inte kan göra ngt åt. Maktlösheten är min värsta fiende! Kontroll kontroll kontroll... då mår jag bra! Eller?
Zink ska det iaf vara, och folsyra... för det har jag läst:
Öka spermieproduktionen med zink och folsyra
Folsyran är även bra för männen. Män med låg spermaproduktion har visat sig kunna öka produktionen betydligt med hjälp av kosttillskott i olika kombinationer av zink och folsyra, visar en holländsk studie utförd av Dr Régine P.M. Steegers-Theunissen på University Medical Centre Nijmegen.
I studien jämfördes effekten hos 112 patienter, där 103 var halvfertila. Männen delades in i tre separata grupper. Första gruppen fick zink (66 mg), andra gruppen placebo och tredje gruppen en kombination av zink (66 mg) och folsyra (5 mg). Det visade sig att kosten var av stor betydelse för fertiliteten. Försökspersonerna som fick både zink och folsyra ökade sin spermaproduktion med upp till 74 procent under de 26 veckorna försöket pågick. Däremot gav det ingen effekt att äta bara zink eller folsyra. Det var kombinationen av dessa två som ökade spermaproduktionen.
Undersökningen presenterades i branschtidningen Fertility and Sterility (2002;77:491-498) i mars 2002.
Jojomen... en liten undersökning på 112 Holländska karlar kan ju inte ha fel! Fler halmstrån tack!
Bisolvon ska det också vara gott folk, det vet ni väl...?
Japp, det är slemlösande jag pratar om! Jo det förstår ni, att det ska man äta, både man och kvinna, för tänk om det är så att mitt ÄL-sekret och/eller hans sperma är för tjock?! Så att inte simmarna kan simma som de ska? Det finns ju bot för allt! Halmstrån, halmstrån, ge mig fler halmstrån!
Surfade runt på Familjeliv igår och hittade solskenshistoria på solskenshistoria om spermieproduktion som helt plötsligt gått från låg till kanon; om bebisar som helt plötsligt blivit till mitt emellan IVF:er osv osv.
Hmmm... det är väl större chans/risk att man blir överfallen när man är ute på kvällen eller att man ska bli påkörd av en bil. Men den där lilla tomten som sitter där uppe i hjärnan och sorterar: han är duktig han! Han vet precis vad som ska ligga i det-händer-inte-mig-högen och vad som ska placeras på snart-händer-det-mig-hyllan.
Så där ligger det och glittrar förföriskt på hyllan, tillsammans med lottovinsten och skivkontraktet: MIRAKLET!
Jag har nog inte accepterat IVF-beskedet riktigt än.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jaha...jag har lltid undrat...nu vet jag....det är tomten ;)
Jag är ledsen för er skull och vet hur ni känner efter beskedet. Samtidigt kände jag en lättnad efter att ha fått beskedet - nu var det inget val. Nu fanns bara en väg.
Jag hoppas ni får ert mirakel i er första ivf - de andra vågar inte jag hoppas på även om jag önskar er även det - mer än något! Stor kram
Jag tycker inte att det känns så farligt med IVF. Det känns snarare som att man kan slappna av med sina egna griptag efter hamlstrå som du själv beskriver det. Gör man IVF så är det ju bara att göra som de säger och sen bara hoppas liksom.
Hoppas att ni lyckas snart!!
Kram kram
Fibula
Tisalen - Japp, ngn måste ju sitta där uppe iaf, för sorteras gör det ju...!
Åsa och Fibula - Jag antar att det kommer kännas mer ok när det fått sjunka in lite, att det blir IVF. Just nu känner jag det mest som ett stort misslyckande... att vi inte "funkar", är dåliga på ngt sätt. Fast jag ju egentligen vet att det bara är trams, men jag är så van vid att lyckas med allt jag tar mig för bara jag går in för det tillräckligt. Är inte van vid maktlösheten och det svider som sjutton, kontrollmänniska som jag är! Det tar nog bara lite tid att ta till sig och acceptera det.
Tack för era lyckönskningar!!
Kram
Skicka en kommentar