Idag är en deppig dag. Jag orkar inte göra någonting. Älsklingen ligger och sover, han är sjuk och hemma från jobbet idag. Jag är ashungrig. Jag har ett stort hål i min mage men jag orkar inte laga ngt att fylla det med, jag orkar inte ens gå och handla ngn hämtmat. Orkar inte.
Idag är jag på dag 33 i min menscykel. Om min kropp hade fungerat som den skulle så skulle jag ha fått min mens idag. Men inte ett spår. Testade bara för sakens skull men det blev neg såklart, jag hade inte väntat mig ngt annat. Jag tror inte längre på ett plus. För ngr dagar sen slog det mig - jag tror inte längre.
Jag tror inte på en bebbe i min mage. Jag gjorde det innan; trodde och hoppades och blev lika besviken varje månad när det inte var så. Men inte längre. Nu väntar jag mig inget annat än minus, vet egentligen inte ens varför jag testar, förmodligen bara för att jag kan. Tror inte ens att jag hade ngn ÄL denna månad, fick stegring men aldrig fullt utslag på testen och efter en dryg vecka tröttnade jag och slutade testa. Som om det spelar ngn roll, i början efter p-pillerstoppet så fungerade kroppen som den skulle och jag fick ÄL varje månad men det tog sig ju inte iaf.
Kanske borde vi lägga ner hela grejen, skita i den jävla bebisverkstan? Den har ju iaf inte givit mig ngt annat än besvikelse...
Jag brukade tro att jag kunde göra vad som helst, bli vad som helst bara jag gav mig in för det! Jag tror aldrig jag gått in för ngt så hårt som jag gjort för att bli mamma, men det tycks vara det enda jag inte kan...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag förstår att det är tungt för dig. Att säga alla floskler om att det nog ska ordna sig hjälper ju inte ett smack. Jag kanske bara kan säga att du duger, du är bra, både med och utan baby. Du får inte heller glömma att du har en go killa som du verkligen gillar, och som gillar dig, det är inte så dumt. Men det är en jobbig process att gå igenom att inte få en baby när man drömmer om det. Jag tänker på dig lilla J. Kram moster
Hej Lilla J,
"Good things happen to good people!" som min vän den lilla elaka brukar säga till mig. Förstår att det måste vara jobbigt... (har många länkar till andra i samma situation om du vill ha tips, men du har säkert redan hittat dem). Se det som så att du i alla fall har en man som älskar dig (och det är inte lite det) och jämfört med mig i alla fall tiden på din sida. Jag ska ägna nåt år åt att försöka hitta mannen, men gör jag inte det startar jag bebisverkstad på egen hand. Kanske blir vi gravida samtidigt!? Vad blir barnen då? Good things happen.... Kram, andra moster.
skräppan - Tack för dina ord! Du har så rätt i att jag och J iaf har varann, skönt att vara två i kämpandet! Kram
Pipperoni - Javisst har vi tiden på vår sida, det är iaf skönt! Hade varit roligt med småttingar samtidigt måste jag säga... men ja, vad skulle de bli egentligen? =) Kram
Skicka en kommentar