Tiden går och såren efter året som gått har så sakta börjat läka.
Jag har börjat i KBT och det känns suveränt! Tror det kommer att göra mig mycket gott.
Älsklingen tog sig själv i kragen när jag gjorde slut och en vecka senare var han ren. Vi har under sommaren hittat tilbaka till varandra och nu står hans namn på vår dörr igen precis som det ska.
Vägen tillbaka är inte spikrak, det som hänt har lärt oss att aldrig mer blunda för det faktum att han är och alltid kommer att vara en missbrukare. Livet kommer att föra med sig nya motgångar och kriser i framtiden, och utan tillräcklig vård, personlig utveckling och stöd så ökar risken att han ska trilla dit igen.
Just nu känns det som att vi äntligen är på rätt spår igen. Tillsammans. Vi. Med i bagaget har vi en större kännedom om oss själva och varandra; en nyvunnen ärlighet; och bättre kommunikation än vi någonsin haft.
Tillsammans. Vi.
tisdag, oktober 26, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)