Paus från bloggen, paus från barnlösheten?

Går det att ta en paus från att vara barnlös? Knappast.

Hur mkt jag än försöker intala mig själv att jag inte bryr mig så mkt just nu, att det faktum att jag fokuserar på annat i livet innebär att jag inte känner så mkt just nu, att jag inte sörjer så mkt, så vet jag ändå att det bara rör sig om ett klassiskt fall av förträngning.

Jag är fortfarande i allra högsta grad barnlösare än barnlösast. Ofrivilligt barnlös. Av alla titlar jag burit genom åren så är denna titel den jag avskyr mest. Den jag helst av allt bara vill skaka av mig. Rycka på axlarna: "Äh, jag bryr mig inte. Jag tar inte åt mig." Som jag gjort så många ggr förr då folk (eller jag själv) satt namn på mig som jag inte trivts med. Men det är inte så lätt nu. Längtan finns där vare sig jag vill eller inte. Sorgen finns. Instinkten... Den går inte att bara skaka av sig och lämna bakom sig.

Optimisten inom mig inbillar mig att jag mår bättre nu. Jag fokuserar ju faktiskt på annat, gör annat. Mår inte riktigt lika dåligt av bebisar, gravidmagar och barnvagnar. Realisten vet att tiden rullar på ändå, månader läggs till åren som barnlös och gör mig ännu mer barnlös och när vi väl ger oss in i försöken igen, när jag väl börjar känna igen... då kommer det kännas så mkt värre.

Men just nu orkar jag inte. Vi orkar inte. Jag låtsas som att det regnar! Vi har vår fjärde och sista "gratis-IVF" inbokad med ÄP vecka 44 men jag är inte alls inställd på att genomföra den. Orkar inte! Vill inte misslyckas igen... och jag är säker på att det är så det kommer att gå. Förmodligen är det därför jag inte orkar gå igenom skiten. Jag har inget hopp just nu. Måste ju iaf ringa SU och avboka snart. Orkar inte ens det.

Nej, jag fortsätter att låtsas som att det regnar istället! Jag vill väl inte ha barn? Jag är inte ledsen. Jag har ju annat för mig just nu!