Vad fan ska man säga?

I lördags var vi hos min närmaste vän för att fira hennes 30-årsdag. Vad som kunde ha blivit en riktigt trevlig kväll slutade med att jag grät mig till sömns och fortfarande i skrivande stund känner mig riktigt nedstämd.

Och varför? Även den utan infertilitetsproblem hade nog tagit illa vid sig av en tjej som skämtar om ett nytt liv med orden "lille Adolf som växte" och "jag sa till gynekologen: sug ut skiten bara", för att sedan riktad mot mig och Älsklingen (som inte kände till varken graviditet eller abort) tillägga: "ja, jag var med barn där en liten stund" och sedan flamsa vidare.

Att man kan ha en sådan vidrig syn på vad ett nytt liv är värt gör mig riktigt förbannad, illamående och rent ut sagt bedrövad. Att hon dessutom kläckte ur sig sådan skit inför oss, som kämpat i snart 5,5 år med ofrivillig barnlöshet (vilket denna gamla vän mycket väl känner till) det gjorde mig helt förstummad och sedan var den kvällen totalförstörd. Behövde vi verkligen informeras om hennes abort? Nej, inte jag iaf, jag hade hellre levt utan vetskapen att ett nytt liv, som hade betytt ALLT för oss, är lika med skit för henne och att det inte rörde henne i ryggen att göra sig av med det!

Denna totala brist på respekt för andra människor och deras sorg... Värdinnan själv som är gravid igen efter ett missfall och kämpar med sina egna rädslor uppskattade inte heller direkt dessa uttalanden, men inte heller detta fanns i åtanke antar jag.

Respektlöst, så jävla respektlöst!