En liten remsa av frihet

Imorse kl 8.10 bar det iväg i Vägverksbilen för en halvtimmas ingående granskning av mig som förare. Bengt - med de kritiska ögonen - uppfattade mig som "väldigt förståndig" och skickade hem mig med den underbart härliga lilla remsan av frihet i fickan! Om en dryg vecka har jag det i handen... mitt körkort!!

I helgen ska jag för första gången ge mig ut i min lilla bil alldeles alldeles själv! Vilken frihet!

Att tappa tron

Idag är en deppig dag. Jag orkar inte göra någonting. Älsklingen ligger och sover, han är sjuk och hemma från jobbet idag. Jag är ashungrig. Jag har ett stort hål i min mage men jag orkar inte laga ngt att fylla det med, jag orkar inte ens gå och handla ngn hämtmat. Orkar inte.

Idag är jag på dag 33 i min menscykel. Om min kropp hade fungerat som den skulle så skulle jag ha fått min mens idag. Men inte ett spår. Testade bara för sakens skull men det blev neg såklart, jag hade inte väntat mig ngt annat. Jag tror inte längre på ett plus. För ngr dagar sen slog det mig - jag tror inte längre.

Jag tror inte på en bebbe i min mage. Jag gjorde det innan; trodde och hoppades och blev lika besviken varje månad när det inte var så. Men inte längre. Nu väntar jag mig inget annat än minus, vet egentligen inte ens varför jag testar, förmodligen bara för att jag kan. Tror inte ens att jag hade ngn ÄL denna månad, fick stegring men aldrig fullt utslag på testen och efter en dryg vecka tröttnade jag och slutade testa. Som om det spelar ngn roll, i början efter p-pillerstoppet så fungerade kroppen som den skulle och jag fick ÄL varje månad men det tog sig ju inte iaf.

Kanske borde vi lägga ner hela grejen, skita i den jävla bebisverkstan? Den har ju iaf inte givit mig ngt annat än besvikelse...

Jag brukade tro att jag kunde göra vad som helst, bli vad som helst bara jag gav mig in för det! Jag tror aldrig jag gått in för ngt så hårt som jag gjort för att bli mamma, men det tycks vara det enda jag inte kan...